Svensk indie

Eve and the Last Waltz — Turpentine @@@@

Experimentell popmusik som ibland kan närma sig de lite mera nutida konstmusiken men ändå blir det som om jag lyssnar på svenska klanger som har låtit sig inspireras av källor som man kanske inte brukar fina inom svenska indiemusikens ordinarie influenser. Men det blir en spännande och mera omfattande rytmisk variation i musiken. Det är pop som låter som om man tillbringad mycket tid på landsbygden och låst in sig i ett hus likt det The Band gjorde när det spelade in sitt album ”Music From Big Pink” eller när Wilco får för sig att spela in musik bortom countryrocken. Nu blir det en svensk skörare och glimmande samling låtar som utnyttjar all den musikalitet bandet besitter genom att Eva sjunger så speciellt som varit populärt inom indiescenen. Här får vi till livs sånger som låter så pass mycket bättre än tidigare album. Då var dessa ändå bra – men nu finslipas det och musiken träffar mer eller mindre rätt på bullseye, mitt i prick så att säga. Instrumenten är mera intressanta och jag tror att produktionen görs lite mera ålderdomligt men ändå mycket modernt. Allt känns bra och plattan tar sig fram på ett bra sätt. En skiva som passar alla årstider för min del.