Artikel

Antifeministiska manifestet — Startskottet för utmaningen av feminist- och socialisthegemonin

Recension på: Strokirk, Kalle: Antifeministiska manifestet — en kritik mot ge igenställdhetens och avundsjukans evangelium

Contra, 2003

Tecknaren Kalle Strokirk som bland annat varit publicerad i Aftonbladet och DN har skrivit en bok som tydligt utmanar feministideologins hegemoni. Tyvärr riskerar boken, enligt Elise Claeson, att bli årets mest nedtystade bok. Strokirk beskriver i den ena delen av boken hur farlig feminismen, särskilt likhetsfundamentalismen, är för det svenska samhället. Den underliggande tesen är att feminismen är en förlängning av marxismen. I den andra delen målar Kalle Strokirk upp ett alternativ på ett jämställt och rättvist samhälle. Alternativet är tydligt, om än orealistiskt i vissa delar. Tyvärr! Ett exempel på det är bildandet av en lågskattezon på landsbygden som sedan sprider ut sig i resten av landet genom att fler företag och medborgare ansluter sig till zonen.

Författaren lyckas tydligt skilja på feminism och jämställdhet samt på feminism och kvinnor. Det viktigaste för en antifeminist är att ifrågasätta och krossa illusionen om att feminism är synonymt med jämställdhet. Feminismen kan enbart vara en väg av flera till jämställdhet. Precis som antikommunisten inte behöver vara emot arbetare och rättvisa behöver inte antifeministen vara emot kvinnor och jämställdhet. Tyvärr föreligger ibland risk för kvinnohat när feminismen kritiseras. Denna manschauvinism har Strokirk med bravur undvikit genom att plädera för fred och harmoni mellan könen.

En nackdel med boken är dock att Kalle Strokirk tangerar gränsen för biologismens fängsel, precis som många andra feministkritiker såsom Birgitta Kurtén-Lindberg som skrivit Tokfeminismen på Timbro gör. Istället för att inta motsatt position till den moderna likhetsfeminismen bör man inta en mer självständig och nyanserad position. Varför inte helt enkelt privatisera könsrollerna? Varför låta staten styra människors liv? Varför låta politiker fatta beslut på undermåliga beslutsmaterial som enbart bygger på spekulationer? Varför inte låta människor göra sina egna val? Och egna misstag? Om könsskillnader är biologiska kommer detta att slå igenom i människors val av levnadsstil, om det enbart är det sociala och det kulturella som styr är det upp till var och en att bygga upp sitt sociala och kulturella sammanhang tillsammans med andra människor. Ingen har kunnat bevisa var biologin slutar och var kulturen börjar, varför då vara så tvärsäker? Låter man ideologin gå före allt annat? Staten kan inte från centralnivå avgöra hur jag och min syster vill leva. Det är bara jag och min syster, om någon, som vet det, oavsett biologiska eller sociala förklaringsmodeller.

Den vision som Kalle Strokirk målar upp är ett antibyråkratiskt lågskattesamhälle som bygger på entreprenörskap och kreativa nätverk. I dessa nätverk kommer människor att specialisera sig efter kompetens, intresse och behov. Det ska finnas fria yrkesutövare som raggar arbeten åt nätverket och en nätcentral som bokför åt de fria yrkesutövarna i nätverket. I nätverkssamhället är människor fria och självägande småföretagare. Detta är ett alternativ till statens och storföretagens marknadsekonomi där staten står för tvånget och storföretagen och kapitalisterna för anställningstrycket. Strokirk föreslår en blandning av nätverksekonomi och kapitalism så att människor själva kan välja om de vill ha den trygghet som en anställning ger eller den frihet som företagandet ger. För att uppnå bättre valmöjligheter blir skattesänkningar och en dramatiskt nedbantad stat ett måste. Staten ska enbart ägna sig åt grundtrygghet och försvaret av individens fri- och rättigheter.

Kalle Strokirk kan kritiseras för att överdriva feminismens negativa konsekvenser när han i ett kapitel målar upp ett skräckscenario i paritet med kommunismen och nazismen. Poängen är dock inte att feminismen oundvikligen är lika ond som kommunismen och nazismen utan att det finns många beröringspunkter mellan dessa tre totalitära ideologier. Risken med dylika resonemang är alltid att man relativiserar ondskan i nazismen och kommunismen. Det gäller att både kunna se likheterna och skillnaderna mellan olika totalitära ideologier.

Boken är ett startskott i försvaret mot feminismens åsiktshegemoni i Sverige. Kalle Strokirk är först i Sverige med en äkta antifeministisk bok jämförbar med amerikanen Warren Farrells Myth of Male Power, (Myten om manlig makt). Till skillnad från andra feministkritiska böcker i Sverige går Kalle Strokirk på djupet och attackerar själva kärnan i feminismen, dvs. patriarkatsteorin. Feministkritiker på bland annat Timbro skrapar bara lite fegt på ytan istället för att ifrågasätta hela fundamentet.

Boken kommer antagligen att förtigas eftersom boken i princip säger att kejsarinnan är naken. Förhoppningsvis får vi en tankeställare nu när ett nytt perspektiv ställs mot det idag allenarådande perspektivet — genusperspektivet. I Sverige verkar vi inte ha plats för mer än en ”sanning” i taget. På 1960- och 1970-talet var det extremvänstern, på 1980-talet var det nyliberalismen och idag är det likhetsfundamentalistisk feminism.

”— Varför ha ru skygglappar?
— Jag vill inte missa genusperspektivet!”

Fredrik Runebert

Länkar:
Contra-produkter
Kalle Strokirk
SvD: Genuseliten vill ha ett nytt folk
Antifeministiska Samfundet — för jämställdhet emot feminism
Dr. Warren Farrell
Näringslivets tankesmedja Timbro