Musik

Mikael Wiehe — De bästa sångerna 1978–1998

Lars Winnerbäck och Hovet — Söndermarken

Lars Winnerbäck har jag aldrig riktigt fastnat för än, men med hans senaste skiva Söndermarken händer det något riktigt bra. Lundellassociationerna finns tydliga på de mera rockiga partierna medan hans egen röst lyser igenom på en rad vackra melankoliska ballader som spelas för oss i förorter eller i svenska typiska småstäder ute på den baktalade landsbygden.

Mikael Wiehe visar upp på ännu en samlingsskiva sin egen vispop eller snarare hans kvalitetspräglade visdom och politiska skeende i suveräna starka sånger. Lars Winnerbäck är popsångaren som utvecklas till en stark poet medan Wiehe alltid haft en intellektuell nimbus i allt han gjort sedan Hoola Bandoola Band-tiden. Skivorna ingår i en fin svensk rocktradition med ballader och långsamma låtar som berättar någon väsentligt om vår tid och vårt liv. Just därför är dessa två skivor nödvändiga.