Essä

Notis om science fiction

Sam J. Lundwall är nestorn inom science fictionlitteraturen sedan 35 år minst. Han skriver i två förord till samlingarna Science fiction vid gasljus (Delta science fiction 1980) och Främmande besök (Förlaget Paradishuset 1997) om hur han upptäckte det fantastiska och absurda inom litteraturen. Han började läsa science fiction och fantasy liksom den gotiska skräckromanen. Sam J. Lundwall knyter också samman surrealismen, futurismen och dadaismen med den absurda litteratur som hör till genren. Därför är litteratur av Guillaume Apollinaire, Raymond Roussel, Alfred Jarry, Andre Breton lika viktiga författarskap.

Dessa författare har jag med min bakgrund i surrealism skrivit om i flertalet essäer. Begreppet patafysik är ordet som man sätta in detta sammanhang. Alfred Jarrys ordformulering om patafysiken citerar Sam J. Lundwall med gillande ”de inbillade lösningarnas vetenskap” vilket är en korrekt uppfattning om den fantastiska litteraturen.

Redan 1953 kom samlingen Morgondagens äventyr som tidigt gav oss ledtrådar kring science fictionäventyren. E.N. Tigerstedt är pionjär genom att introducera viktiga noveller med Ray Bradbury, Theodore Sturgeon och A.E. Van Vogt bland andra. Även Jan Myrdal sammanställde på 80-talet sina favoritscience fictionnoveller ur Jules Verne-magasinet. Med detta vill jag säga att den berikade debatten och fick oss att andas in världar bortom oss själva. Men i Sverige har kultureliter föraktat science fictionlitteraturen genom att prata om rymdmonster osv. Då glömmer man lätt bort Jules Verne, H.G. Wells som skrivit fascinerade romaner inom kategorin. Men i Sverige har i alla fall både Jan Myrdal och Lars Gustafsson förstått den komplicerade litteraturart som säger och berättar om vår tid.

Jag vill här nämna den världsberömde astronomen och kvantfysikern Fred Hoyle med science fictionromanerna Det svarta molnet, Caraghs gåta, A som Andromeda som jag läste med stort nöje. Han förenade vetenskap med sin litterära verksamhet och lyckades med att skapa skönlitterära framtidsromaner. Fred Hoyle var lika genialisk som Stephen Hawkins. Men Hoyle blev den främste kritikern av big bang teorin. Han var förresten mannen bakom namnet. Fred Hoyle tog science fictionlitteraturen på allvar, det är dags att kulturetablissemanget också inser räckvidden av denna litteraturens förmåga att förklara tidens tecken för mänskligheten. En högst levande litteratur.

Fred Hoyle död | Kritik av Big Bang-kosmologin | Det teleologiska gudsbeviset