Biofilm

Ondskan

Regi av Mikael Håfströms

Jag har svårt för filmen på många sätt, dels den våldsfixerade internatskoleskildringen men framförallt Jan Guillous machoanda retar jag mig alltför mycket på. Men naturligtvis är filmen begåvad, välspelad och Andreas Wilson och Gustaf Skarsgård är briljanta begåvningar och då vill jag betona begåvningar. Filmens spelplats i slutet av 50-talet med en sorts intellektuell finputs väcker känslor, och det är svårt att glömma bort en film om begåvningen och slagskämpen Erik Ponti som ser livet som kamp för överlevnad. Hela livet blir en sorts kamp.

Filmen är egentligen svårplacerbar i mitt tänkande, därför att vissa scener och replikföring är för teatraliska ibland, men bara stundtals för filmen har ändå en ton som gör filmen lite mer än bara en svensk film. Jag har ändå svårt för filmens dramatiska försök till att skapa konstnärlig känsla, fast filmen behållning ligger på det planet att man ser lite av klassamhället och den undanglidande överhetens dekadans.

Filmen får 3 @@@