Artikel

Patienterna förlorare på momsbelagd tandvård

Ännu en gång har den svenska staten funnit på ett nytt underfundigt sätt att kamma hem mer skattemedel till statskassan. Konkurrensverket har uppmanats att föreslå att tandläkarnas verksamhet ska momsbeläggas. Förslaget påstås utjämna de skillnader som har uppstått mellan privata tandläkare och Folktandvården och på sikt pressa priserna. Sanningen om tandläkarnas situation är att priserna redan är pressade och att privata tandläkare ofta har svårigheter att kunna ta ut en rimlig lön i förhållande till nedlagt arbetstid.

Förslaget vittnar om total oförståelse för matematik och gällande momslagar. Momslagen medger att legitimerad medicinsk personal (däribland de legitimerade tandläkarna) får utföra sin verksamhet momsbefriat om vården bedrivs i enlighet med ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, och det får man anta att all tandvård lyder under. Momslagen undantar inte ”icke-legitimerade”, vilket är synd, att bedriva vård momsfritt. Momsbefrielse gäller alltså endast legitimerade. När det gäller landstingen så är dessa alltid momsbefriade.

Tanken bakom momsbefrielselagarna är att privata vårdalternativ ska kunna komplettera de landstingsdrivna alternativen och att privat vård inte ska missgynnas i konkurrenshänseende samt att patienterna inte ska behöva betala extremt höga undersöknings- och behandlingskostnader för privat sjukvård, vilken i många avseenden ofta är mycket bättre genomförd än den landstingsdrivna vården.

Den svenska statens primära mål är att dra in skatt. Ett enkelt räkneexempel ska illustrera detta genom att betrakta pengaflödet före respektive efter ett sådant momsförslag som konkurrensverket föreslår.

En tandläkare har 1.200.000,- i intäkter. Hans kostnader för verksamheten är 400.000 inräknat moms. Kvar till löner återstår 800.000,- till tandläkaren och hans tandsköterska. Nära 200.000,- går till staten för sociala avgifter. De resterande 600.000,- är lön till tandläkaren och tandsköterskan. På dessa löner ska cirka 200.000,- kronor betalas i inkomstskatt.

Med en momsbelagd verksamhet blir intäkterna 1.500.000 (om lika många patienter kommer till tandvården då priserna höjs). Staten tar 300.000,- i moms. Utgifterna för verksamheten blir efter avdragen moms 320.000,- och till löner återstår 880.000,- av vilka 220.000,- försvinner i sociala avgifter och de resterande 660.000,- kan användas till löner på vilka det ska betalas inkomstskatt med ett belopp av cirka 220.000,-.

Av ekvationen framgår att av de 300.000,- extra som patienterna får punga ut med erhåller tandläkaren och hans sjuksköterska cirka 40.000,- mer i lön förutsatt att patientantalet är oförändrat. Staten har tjänat 220.000,- på affären. Patienterna har förlorat 300.000,- av beskattade pengar. Den stora vinnaren på reformen är staten — förlorarna är patienter med dåliga tänder.

I Norge är all hälso- och sjukvård momsbefriad oavsett om den utförs av legitimerade medicinska yrkesutövare eller inte — kanske något för den svenska vårdapparaten att ta efter i ett samhälle där individen får ett allt större egenansvar för sin hälsa. Alla medicinskt legitimerade utövare borde ha rätt till momsbefrielse och även till vårdavtal med landstinget vid bedrivande av privat vård. Ett sådant lagförslag skulle befrämja en tillgänglighet av olika behandlingsmetoder vilket i dag inte sanktioneras av den reguljära vårdapparaten. I ett sådant system skulle de skickliga läkarna och terapeuterna erbjudas konkurrens på lika villkor och slippa att ta ut höga privatvårdskostnader för att klara av att bedriva sin medicinska verksamhet.

Mikael Bäckman
Leg sjuksköt
Danderyd