Musik

Guns N’ Roses första album

Någon gång sade jag till Dr. Rock att jag skall skriva den där artikeln om min syn och upplevelse kring 80-talets hårdrockscen. Men i nuvarande skrivande stund kan jag lite lätt se att mitt ogillande av 80-talets hårdrockscen håller i sig fortfarande och att det grundar på att den relativt usla fåniga spandexrock med fönade hår fortfarande känns töntig och oengagerad.

Just nu håller usla Skid Row och LA Guns på väg att komma till Sverige (formad av förre Guns medlemmen Traci Guns). Andra ruggiga band var Poison, White Lion, Whitesnake, WASP osv. som plågade oss stackars punk- och synthjärtan. I denna metaltradition som behärskade 80-talet så var fortfarande Magazine, Clash och Police så mycket bättre och fantasifullare än hårdrocken. Jag upplevde helt enkelt 80-talets hårdrockscen som ful och vulgär. I dag vill jag nyansera scenen med att jag idag förstår varför Mötley Crüe och Guns N’ Roses faktiskt växer sig starkare än övriga scenen. Särskilt när jag lyssnade på Guns N’ Roses debutalster Appetite For Destruction och då upptäcker jag det jag inte förstod 1987 när albumet kom.

Deras rötter ligger i AC/DC, Queen, ”Chucken”, The Stooges, Hanoi Rocks, Aerosmith, Alice Cooper (hans 70-tal). Det jag hör när jag närmar mig Guns N’ Roses musik är just det där white trash som bor i billiga skitiga motell eller sämre husvagnsparker, som det rika konservativa USA fruktar, avskyr och behöver på samma gång, för att samhället skall fungera på eller annat sätt. Axl Rose förknippar jag med outsidern som både vill knulla snygga tjejer och få leva ut frustrationen kring att vara fattig i storstadens djungel, det är därför Welcome to the Jungle och Paradise City är så starka djävla bra låtar som jag verkligen i dag både förstår och ser hur otroligt bra Guns N’ Roses med Slashs hatt, Izzy Stradlin och resten var fram till slutet av sin karriär. Men deras debut är som att lyssna på riktigt rå skitig musiken. Idag har vi i Sverige Backyard Babies och Hellacopters som direkta arvtagare till Guns N’ Roses storstadsdystopiska rock ’n’ roll. Deras debutalster är utan tvekan rockklassiker och möjligen ett av världens bästa album.