Tecknade serier

Seriemagasinet

Seriemaggan — ännu ett av hatobjekten på 70-talet. Högervridet, fascistiskt och våldspornografiskt var några av epiteten. Jag köpte och läste den — med behållning — från 74 till 88. Jag var väl inte tillräckligt utvecklad för att förstå kritiken. Fast å andra sidan är jag nog inte färdigutvecklad än eftersom jag gärna läser om mina gamla nummer. Över huvud taget tvivlar jag starkt på att någon grabb/tjej blev våldsam p.g.a. att de läst en serietidning.

Samma dösnack drabbade Dirty Harry-filmerna. Såg nyligen Dirty Harry på nån av tv-kanalerna. För första gången såg jag den ocensurerade versionen. Måste tillstå att jag inte riktigt förstår varför denna film drabbades av censur — dessutom åsiktscensur!

När jag nu läser om Seriemagasinet tycker jag att Steve Roper & Mike Nomad, Kerry & Lefty Drake är rent av socialrealistiska i sina berättelser om hur människor reagerar i olika situationer. En del råkar oförskyllt in i situationer, andra skapar dem själva. En del tillgriper våld i ren desperation, men det är sällan våldet är ”förråande”. Dessutom, om någon som Kerry Drake t. ex. blir skjuten, så hamnar han på sjukhus och får vård, sen rehabilitering i hemmet, sen återgår han i tjänst. Detta kan pågå i 3-4 episoder. Blir någon misshandlad hamnar denne också på sjukhus för vård. Ytterst sällan att han reser sig, ruskar på sig, rättar till frisyren och fortsätter slåss.

Ett annat hatobjekt var den eminente Sam Peckinpah. Han är en av mina favoritregissörer. Han kallades av okunniga för ”våldets mästare”. Nog för att det var våld i hans filmer, men man fick också se konsekvenserna av detta våld. Ta till exempel Killer Elite med James Caan. Han blir skjuten i knä och armbåge. Man får följa hans rehabilitering, och i resten av filmen använder han käpp. En snubbe får en karatespark, nacken knäcks och han dör. En annan far genom en fönsterruta, han slitsas upp, förblöder och dör. Det är ungefär som om Peckinpah ser sig tvungen att ta fram en megafon och vråla åt folk som tycker det är häftigt med våld — Detta är konsekvensen av våld!

De flesta avsnitten med Roper, Nomad & Drake-bröderna innehåller dock inte grovt våld, bara knytnävsslagsmål (och sånt är ju bara uppfriskande … hum).

Jim Hawk är dock favoriten av Seriemaggans serier. Mycket bra tecknad och skriven.

Nåt annat som jag tycker om är att läsa Klotterplanket — Fritt forum för fräscha fartiga fräna funderingar. Där finns en hel del av svensk kultur- och samhällshistoria gömd. Här kan man läsa debatter om mellanölsförbudet, Gud kontra UFO, höger kontra vänster, Norrland kontra Skåne, drogers vara eller inte vara, raggare och knuttar m.m.

En lustig sak är att Seriemagasinet som blev kritiserat för att vara USA-fascistiskt och anti-socialistiskt hade ”Red” som kommenterade många av insändarna på Klotterplanket. Red betyder ju Röd … Att sedan Red i detta fall är en förkortning för Redaktören var något som gick många förbi. Få kunde så fullständigt snoppa av en korkad insändare som Red. Till exempel insändaren som anklagade Seriemagasinet för att vara USA-fascistiskt och tog som exempel upp serien Jim Hawk. Att den gjordes i USA och i och med det var anti-socialistiskt. Reds kommentar: ”Jim Hawk-serien kommer från Australien …”

En annan serietidning, den enda jag fortfarande efter nära 30 år köper, är — Fantomen! Den blev å andra sidan anklagad för att vara vänstervriden. Så det var nog tur jag läste både Seriemaggan och Fantomen! Vete tusan vad det hade blivit av mig annars.

Återkommer till Fantomen