Musik

Hives — Tyrannosaurus Hives

Himmel & Helvete

Så står jag äntligen där med den hett efterlängtade nya Hives-plattan. I fyra år har jag haft våta drömmar om den här dagen, jag har fantiserat i mina drömmar och jag har följt varenda nyhetsuppslag som har handlat om framväxten av denna platta. Efter den förra plattan har en svårartad abstinens infunnit sig, som nu efter ca 4 år funnit ro ochstillats. Besvikelsen är därför än större, när jag efter långa svåra lyssningar kan konstatera att i min hand håller jag något som bara kan beskrivas som en pendelrörelse mellan himmel och helvete.

Jag förnekar inte att inledningen på plattan med Abra Cadaver och Two-Timing Touch And Broken Bones tillhör något av det bästa rockbranschen kan erbjuda just nu. Det är faktiskt inget annat än världsklass med totalattack och en uppkäftighet som får mig att se stjärnor. Sedan blir det dock mer problematiskt. Walk Idiot Walk känns för stel, borta är det inledande flytet och det ohämmade gunget är som bortblåst. Tyngden finns där, men helt plötsligt är det som om tyngden fått säkerhetsbälte — modet sjunker och jag känner att en viss besvikelse infinner sig. Nytt spår, i No Pun Intended är vi återigen tillbaka i det hejdlösa tunggunget som gör de här grabbarna till världens bästa rockband just nu — grymt. Men så svänger pendeln åter, och den här gången svänger den långt åt fel håll. A Little More For Little You är något så blasfemiskt som pop maskerad till rock — fy för in i hundan det känns som om Per Gessle och Johnny Rotten har skrivit en låt tillsammans. B Is For Brutus återigen visar man var skåpet ska stå och jag är nästan beredd att förlåta de föregående klavertrampen. Upp seglar See Through Head och jag har så gott som förlåtit allt och alla helt och hållet, en rocklåt i ”hey-ho let’s go”-skolan som fungerar extremt bra, att jämföra med klassiker som Stoogies, Sex Pistols och Ramones är inte alls haltande. Hives öser ut så mycket energi att denna låt skulle kunna förse hela Uppland med energi i 24 timmar. Då händer det — Diabolic Scheme tonar ut ur mina högtalare. När jag slutat spy, hämtat mig från chocken och börjar reflektera kommer jag att tänka på formuleringar som rockens motsvarighet till Vikingarna — en helt igenom vidrig låt som borde förpassats till sophögen. Missing Link för bandet tillbaka till division ett, men någonstans har jag efter föregående låt/påhopp slutat bry mig. Love In Plaster blir på något sätt spiken i kistan. Med sin Mariah Carey-synth som ligger och plingar lite här och där som en glitter-pinne förvandlas en låt som kunde blivit riktigt bra till en sjuk synth-smörja. Vid det här laget har jag börjat vittra blod och är mer än lovligt gnällig — Dead Quote Olympics visar att en språklektion vore på sin plats. ”Olumpics” är inte ett korrekt uttal och blottar bara en Swedish-Inga inställning som suger växellådefett, trots detta är det en i grunden riktigt bra låt. Antidote till sist är återigen en fet bakdelsgungare till låt, som borde rönt ett bättre öde än att hamna på en så här ojämn platta.

Det kan tyckas mer än lovligt gnälligt det jag sysslar med, men jag står på mig och får ta den verbala utskällning som eventuellt väntar mig. Grundproblemet, som jag ser det, med denna plattan är att den är grymt ojämn. Som jag nämnde inledningsvis, så är den här plattan ett gyllene exempel på allt för stora motsatser. Dels så har vi en binge RUSKIGT bra låtar som inte går att förneka att de är stora. Abra Cadaver, Two-Timing Touch And Broken Bones, No Pun Intended, B Is For Brutus, See Through Head, Missing Link, Dead Quote Olympics och Antidote är alla exempel på att detta bandet står i världsklass. Tyvärr visar den andra sidan av myntet att världsklassen bara håller i vissa ögonblick. Walk Idiot Walk, A Little More for Little You, Diabolic Scheme och Love In Plaster är inget annat än totalhaverier som är lika bra som en inkapslad varböld. Så jag hälsar Hives välkomna tillbaka, och säger samtidigt adjö till dem med en önskan om att få slippa sabla ned något som kunde blivit bra i framtiden. Fick jag bestämma sparar du dina pengar genom att skicka ner någon mindre nogaräknad person till den lokale skivhökaren för att inhandla Hives nya, sedan kopierar du de låtarna som faktiskt är bra. På det sättet har du undvikit det delikata problemet att sakna de bra låtarna, de dåliga vill du inte höra jag lovar.

Ulf Holmén