Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
SL kräver nolltolerans och krafttag mot fuskåkning men det klingar falskt då det i verkligheten ser helt annorlunda ut, vilket vi stationsvärdar inom pendeltrafiken dagligen bevittnar.
Det är SL som beslutar om det ska vara sluten eller öppen spärrlinje. Idag finns öppen/delvis öppen spärrlinje vid åtta pendeltågsstationer samt utmed sträckorna Västerhaninge-Nynäshamn och Järna-Gnesta. De borgerliga inom SL anser att den röd-gröna majoriteten flörtar med fuskåkarna genom att (som vid Slussen) ta bort spärrarna, men minns att när de förra satt i majoritet i SL-styrelsen åren 2000–2002 fanns ingen kontrollgrupp alls, sedan pendeltrafiken havererat då Citypendeln tog över. Det var helt riskfritt att åka gratis på pendeln då ingen skrev ut böter och effekten av detta lever vi med än idag, alltmedan SL underförstått skyller problemet på oss stationsvärdar. Men vem har ”uppfostrat” resenärerna till ett sådant beteende? Är det vi stationsvärdar eller SL?
Dagligen åker drygt 100 000 resenärer med pendeltåg, vilka övervakas av en handfull kontrollanter. Är det realistiskt? Fuskåkandet kostar enligt SL över 200 miljoner kronor per år och vi som arbetar inom kollektivtrafiken har tydligt och klart fått veta att nolltolerans är det enda ord som existerar. Men bara i Södertälje, med tiotusentals resenärer, saknas spärrlinje liksom Centralen med delvis öppen spärrlinje där än fler smiter förbi varje dag.
Nu hotar SL-styrelsen med att säga upp stationsavtalet med Citypendeln då vår arbetsgivare inte lever upp till SL:s krav. Är det SL:s målsättning att introducera ännu en entreprenör inom pendeltrafiken? En ny privat intressent som kan bidra till dagens finstilta smutskastning mellan SL och övriga trafikentreprenörer. Detta farsartade beteende drabbar tyvärr endast oss anställda samt våra tålmodiga resenärer. Tror ni politiker inom SL-styrelsen att det är en realistisk, konstruktiv lösning att bedriva utarmningspolitik med era egna väljare? Varför ska verksamheten delas istället för hållas ihop då service (stationsavtalet) och säkerhetstänkande (trafikavtalet) har en gemensam nämnare: Att finnas till för den egentliga uppdragsgivaren, resenärerna. Hur motiverar SL-styrelsen kritiken mot de entreprenörer som man accepterat enligt de regler som gäller vid upphandling av trafiken? Vi vill gärna ha en förklaring.
Som stationsvärdar är vårt arbetsklimat inte alltför positivt då vi får agera slagpåse åt såväl arbetsgivare som SL, samtidigt som vi ska vara vänliga, le och ge service åt resenärerna. Det skapar ingen arbetsglädje utan en negativ uppgivenhet. Det är egendomligt att ett föråldrat och negativt synsätt angående vissa yrkesgrupper inte kan förändras.
Ljuset i tunneln är de nya datoriserade X:60 tågen som beräknas vara i drift under 2005. Tanken är där att föraren ensam ska ansvara för 800-900 resenärer och att det ska finnas ambulerande personal i tågen.
Vi minns hur de ombyggda pendeltågens dörrsystem levde sitt eget liv, liksom hur det gick då SL förra gången köpte nya tåg, Regina, som inte kunde användas i pendeltrafiken. Hoppsan! SL hyr in tåg från Tyskland som kostat hundratals miljoner men som bara skapat problem. Vems är ansvaret? Ja, inte SL:s! SL har beställt ett nytt biljettsystem, som redan är försenat med flera år. Hur många miljoner har det kostat hittills?
Alla är vi medvetna om att när de nya pendeltågen sätts i drift nästa år drabbas de av barnsjukdomar. Men vem ska resenärerna då skälla på om en ny entreprenör får ta över stationsavtalet? Kommer deras personal att säga: ”Tyvärr det är inte vårat problem. Det är en annan entreprenör som driver pendeltågstrafiken. Vi på stationen säljer endast färdbevis och färdkost.”
Artikelförfattare:
Anne Andersson
Stationsvärd Citypendeln
Veronica Björling Toivanen
Stationsvärd Citypendeln
Charles Bukowski — Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna
Vet hut, SL-styrelse!
BB King — The Best of the Singles 1958–1971
Elvis Costello & The Imposters — The Delivery Man
Grand Drive — The Lights in this Town are too Many to Count
Hanzel und Gretyl — Scheissmessiah
Hollywood Rose — The Roots of Guns N’ Roses
Jonas Hellborg — jazzfusionens magiker
Kings of Leon — Aha Shake Heartbreak
Nick Cave & The Bad Seeds — Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus
Gram Parson & Townes Van Zandt — Countrymusikens prinsar
The Metric Mile — Trees and Flowers och andra låtar