Litterär essä

Elias Canettis ögonblick

Elias Canettis främsta verk är inte bara dom böcker han fick nobelpriset för 1981. Bulgaren och kosmopoliten Elias Canettis främsta verk ligger i hans memoarverk jag läste om nyligen efter flera år. Ögonspelet, Den räddande tungan och slutgiltige Facklan i örat är alla storartade verk om Europas 1900-tal då Canetti född 1905 och avled 1994. Många av hans böcker är dagboksanteckningar och små marginalanteckningar som handlar om hans tankar och utsagor kring livsåskådningsfrågor. Elias Canetti är den sortens författare som kunde bränna oerhört med energi på stora fascinerade romaner som Förbländningen, en stor roman om den intellektuellas lärda möte med det levande liv han egentligen föraktar. Jag läste den under några dagar i slutet av oktober och början av november. Den är en stor roman om själslig förfall och tiden som tickar vidare skoningslöst och kastar ut människorna i världen — en värld där vi inte är riktigt redo för världen. Men det tillhör människans lott att kastas ut i öden vi kan styra eller inte. Elias Canetti är visdomsoraklet som alltid har livets linje klar framför sig men ändå bygger in tveksamheten i sina texter.

Canetti blir en större författare genom att han uppvisar mänsklig svaghet men också djup medmänsklighet med sina romaner. Jag blev så gripen av just hans författarskap och blev verkligen glad över hur bra stärkande i min själ hans karaktärer och sjungande prosa.

Kanske är det så jag upplever vissa författare. Dom är texternas poeter som egentligen skriver sånger, en musikalisk bard inom litteraturen.

Canettis ögonblick är textens förkovran i mänsklig mångfasetterade lvenadsmönster. Elias Canetti är en stor människa helt enkelt.