På TV

Svenska televisionen fyller 50 år

Då är det verkligen dags att vi på Blaskanredaktionen hyllar en av vår tids viktigaste kulturinstitutioner som utgörs av tv. Särskilt som SVT firar med mindre bravur skulle jag vilja hävda när det gäller deras eget företag. Neil Postman avskydde tv:n och andra älskade den. Själv ställer jag mig lite vid sidan om och ser tv som just en informationskanal med underhållningsvärde. Sveriges egen statliga reklamfria tv har sitt värde i att den borde och skall vara ledande inom det som kommersiella kanaler skiter i med vanliga ord. Svenska statstelevisionen är något alla har åsikter om och många ledande från Stenbecksfären liksom fåniga marknadsliberaler som inte har insett eller förstått att dom kommersiella kanalerna inte har skapat något av bestående värde. Jag älskar min statliga television därför att den serverar alternativ som många andra kanaler aldrig brytt sig om att vårda. Men det är som den ständigt gnälliga men välbehövliga Kerstin Hallert i Aftonbladets tv-bilaga alltid har sagt: Statliga televisionen tar inte tillvara på sin egen historik längre utan struntar i sina egna traditioner för att efterlikna tramset som vi alltför ofta förknippar med kommersiella hysterin.

Utan svensk television måste satsa på teater, film och dokumentärer för att slå enfaldens kanaler ur brädet. Låt dom leka med dokusåpornas alltmera tröttsamma förfall.

Därför får stattelevisionen 50 Blaskanrosor för att dom vågar ta och skall gå sin egen väg.