Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Vi på Blaskan tänkte öppna detta år med att försöka som vanligt med att finna det som finns ute i samhället. Bland samhällsdebatten finns rösterna både etablerade och mindre röster. Den tidning som jag själv läst från och till även haft prenumerationer på under olika perioder under mitt liv. Tidningen Internationalen som ägs av socialistiska partiet och har är en trotskistisk inriktning på sin politiska plattform. Som också är del av fjärde Internationalen.
Socialistiska partiet har sin grund i den vänsterrörelse som svepte över västvärlden från 1968 och framåt till 70-talets sektvänster. Samtidigt påpekar partiet själv att det är oppositionen gentemot Stalin som fick flera partier att gå ihop till en fjärde international. Själva tidningen har en egen känsla och stark emotionell laddning i en frihetlig vänster med många röster.
Jag själv pratade lite kort med Kjell Pettersson som arbetat på tidningen under 20 år som journalist och allmänt på redaktionen. Han berättar om hur tidningen undergått förändringar dom senaste 30 år tidningen funnits. Framförallt har den trots sin litenhet blivit professionell från att varit politruker som suttit på sin kammare och skrivit slagord. Utan nu är tidningen en självständig produkt som visserligen ägs av partiet men enligt Kjell Petersson har partiet aldrig lagd sig i det redaktionella arbetet.
Jag frågar om deras målgrupper och vad deras inriktning är på tidningen.
Målgruppen är LO-kollektivet — dom som inte har några röster i debatten. Eftersom tidningen är liten och lever på både presstöd och prenumerationer så vill tidningen utöka sina läsargrupper. Internationalen har en liten redaktion som inte kan bevaka allting även om tidningen skulle vilja göra mera reportage på arbetsplatser och låta arbetarna komma till tals. Min egen reflektion är att Internationalen och Proletären är dom enda tidningarna i Sverige förutom fackföreningspressen som försöker skildra arbetets många sidor.
Kjell Pettersson svarar på min fråga hur han upplever vänsterpressen idag i Sverige. Den kommer och går i vågor. Vitaliteten märker man snarare på hur samhällsklimatet är i det stora. Förr under 70-talet andades pressen inom vänster mera optimism medan den i dag har en uppgiven pessimism.
Under samtalet med Kjell Pettersson så säger han själv att han trots 20 år med tidningsarbetet känner sig mera upprymd än någonsin konstigt nog med sitt arbete.
Tidningen har fått en ny fräsch nyhetsportal på nätet som verkligen kan rekommenderas av mig — Internationalen
Den uppdateras och har bra nyhetsartiklar. Kjell Pettersson svarar också på min fråga vad som skiljer deras rapportering av vänsterpartiet till exempel till skillnad från Aftonbladets ledarsida. Kjell Pettersson menar att Internationalen undersöker politikens innehåll medan Aftonbladet ser hur vänsterpartiet förhåller sig till socialdemokratin (som maktspelare i pragmatismens symboliska verklighet) Så kan man faktiskt tolka det hela skulle Blaskan vilja säga angående Kjell Petterssons svar. Internationalen vill beskriva vad vänsterpartiet gör för arbetarklassen helt enkelt.
Detta är ett sammandrag över telefonintervjun jag gjorde med Kjell Pettersson från tidningen Internationalen.
En poetisk betraktelse kring George Trakls öde
Folke Fridell mot industrialiseringens enfald
Ivan Turgenjev — Rysslands främste liberal inom litteraturen
Adjö Gudrun Schyman från klasskampens arena
Hejsan landet bland ruiner och statare
Christina Herrström — Leontines längtan
Douglas Coupland — Hej Nostradamus!
Vigdis Grimsdottir — Hjärta, måne och blå fåglar & Ingela Hildestedt — Landskapet avslöjar ingen
John Henri Holmberg — Första stora science fiction boken
Louise Welsh — Det dolda rummet & Ian Rankin — Botgörarna
Absolute Steel — The Fair Bitch Project
Andreas Tilliander — World Industries
Marilyn Manson — Lest We Forget: The Best of
Menomena — I’m the Fun Blame Monsters
Nicky Siano’s Legendary The Gallery
Penny Century — The Organ Enemy
Shania Twain — Greatest Hits & Rosie Flores — Speed of Sound
Skivbolagens kris — rätt åt dom