Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Stevie Wonder är mannen som redan som liten ”Wonderboy” spelade in skivor i Berry Gordons Tamla Motown skivstudios i början på 60-talet endast tolv år gammal. Stevie Wonder är mannen som alltid har en förmåga att finna mjuka låtar som alltid har en empatisk sida med sina mjuka slingor till sånger. Men vår hjälte funkande till det med sina syntar, keyboards och pianon också vilket fick resultatet med starka låtar som Superstition, Sir Duke och dom låtar han serverade på vissa 80-talslåtar. Stevie Wonder är också en ojämn artist. Det var egentlige hans 60-tals låtar och storhetsperioden under 70-talet med sköna fina sånger You Are the Sunshine of My Life, Lately, Isn’t She Lovely som åtminstone i min värld tillhör Stevie Wonders allra största stunder. Hans musik kunde under 70-talet vara mjuka övergångar som plötsligts slets sönder av rena funklåtarna som tog Stevie till discodansens förlovade världar. Han kunde förändra sin musik liksom sitt sätt att skapa musik. Man känner direkt till anslagen till början av Stevie Wonders speciella sound och hans väldigt ljusa sångläge.
Dom skivor som tillhör Stevie Wonders främsta är 1973 års Innervision, Songs in the Key of Life 1976, Hotter Than July och slutligen In Square Circle från 1985. Efter denna skiva började det komma ointressant filmmusik, liveplattor och trista hits som idag tyvärr blivit klassiska sånger. Vi talar om uttjatade låtar som I Just Called To Say I Love You eller Part-time Lover. Dessa låtar tillhör inte Stevie Wonders storverk. Utan dom senaste 20 åren har Stevie inte gjort några låtar av större dignitet eller vad jag ser som den silkeslena sammetsröstens bästa tidsepok i sitt skapande som kompositör. Jag tror att vår hjälte mest ägnar sig åt att förvalta sin egen genialitet när det gäller den musik som gör Stevie Wonder till vår tids störste artist. När jag lyssnar på hans musik är det just dom låtar som ligger 30 år tillbaka som alltid lyfter fram hans storhet i musikaliska detaljer, dom enkla arrangemangen och hans fina röst — alla dessa små fina begrepp som förandligar Stevie Wonders musik. Den bästa sammanfattningen över Stevie Wonders karriär finns församlade på boxen med fyra cd-skivor At the Close of a Century. Det finns många samlingar men denna från 1999 är utan tvekan den hittills bästa samlingen jag vet för tillfället.
Noah Feldman — After Jihad — America and the Struggle for Islamic Democracy
Simon Sebag Montifiore — Stalin — Den röde tsaren och hans hov
Ragnar Thoursie — En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt
Sven Smedberg — Felicias hus & Janne Lindello — Släckningsarbete
Zsuzsa Bánk, Robert Åsbacka & Vénus Khoury Ghata
Barbara Ewing — Frihetens pris
Christian Aage — Tornet & Robert Wilson — En liten död i Lissabon
Indra Sinha — Mordet på Mr. Love
Tom Holland — Rubicon & Veronica Buckley — Kristina Sveriges drottning
Staffan Källström — Framtidens katedral (medeltidsdröm och utopisk modernism)
Stevie Wonder — mirakelmannen inom musiken
Mr. Snaggus rotar i musikkällaren
Lucinda Williams — Car Wheels on a Gravel Road
Bright Eyes — I’m Wide Awake, It’s Morning & Digital Ash in a Digital Urn
Eric Wreckless — The Donovan of Trash
Håkan Hellström — Ett kolikbarns bekännelse
Joe Ely — en av countrymusikens outsiders
Judas Priest — Angel of Retribution
Marie Fredriksson hamnar vilse
Mercury Rev — The Secret Migration
Muddy Waters, Charley Patton & B.B. King and Eric Clapton
Musik i gränslandet mellan proggresiv musik och proggmusik
Philadelphia Uncovered & Soul from the Cities Vol. 3 — Memphis
Silverbullit — Arclight (av Dr. Da Capo)
Siwel — Siwel & Marc Carroll — World on a Wire
The Kinks — Are the Village Green Preservation Society
The Kleptones — From Detroit to J.A. & A Night at the Hip Hopera