Litterär artikel

Axel Wallengren alias Falstaff Fakir

Det är synd om Axel Wallengren för det var inte hans egna böcker under sin korta levnad som vann litteraturhistorisk anklang. Hans diktsamling Bohème och idyll eller romanen Mannen med två huvuden som försvann bort ur vår synvinkel. Medan hans alter ego Falstaff Fakirs underbara verk som finns utgivna i Bonniers-Svalans regi med Tage Nilssons förord och en utgåva av AWE/GEBERS med Hans Küntzels redaktörskap med underbara Paul Ströyers illustrationer. Falstaff Fakirs mest kända stycken Envar sin egen professor, Envar sin egen gentleman, Ett svårskött pastorat med flera ironiska gycklande Grönköpingartade inlägg i 1800-talets småborgerliga Sverige. Axel Wallengren ville som alla bli erkända som riktig författare. Hans verk hamnade ofta i Albert Engströms olika satirtidningar med illustrationer av detsamma redaktör. Han ville så gärna bli accepterad av den fina litterära världen och inte som humorist.

För vi vet av gammal erfarenhet att humorister inte brukar få glänsa inom litteraturens finaste parnass utan stå vid sidan om. Men samtidigt så har vi fullt av litterära ironiker och satiriker inom litteraturen som idag har världsrykte som klassiker. Falstaff Fakir är en av våra moderna klassiker som till dagens datum får många att tänka på driften med lärdomshögfärdighet och andra mänskliga nycker. Visserligen är hans subtila humor ålderdomliga och känns inte direkt roliga ur dagens sätt att uppleva humor. Men läser man hans texter rätt så får vi en glimt av den tid som var. Då var Sverige på väg att bli en nymornat industrisamhälle som skenade iväg emot rikedomen och välfärdsstaten. Jag ser Axel Wallengren som en bildstormare på det enkla men lilla planet som får sina texter att på ett eller annat sätt att stanna kvar i vår kulturhistoria.