Politisk artikel

Balkandrömmar och blodig jord

Forna Jugoslavien som av Tito blev den opponent som Stalin inte ville ha på ett Balkan som redan varit splittrat mellan ottomaniska riket och Rysslands inflytande. Balkan är detta ställe som länge var Europas sjuka del med dessa otroligt många influenser som försökte dominera. Italien, Grekland och Serberna som ville återskapa det mytologiska Storserbien. Efter det senaste Balkankrigen 1990–1995 så var det storpolitik som fick utrymme efter kommunismen fall då blev nationalismen det som övertog det politiska manöverutrymme som bland Serbiens forna socialistiska parti gjorde stort nummer av. Serbien ville ha ett Storserbien och började massakrera och folkförflytta både kroater och muslimer. Man förnekade officiellt att det var ledarna i Serbiens Belgrad som låg bakom morden och terrorn. Men allting som armén och paramilitärer gjorde hade sanktion från Milosevics anhängare i regeringen. Efter kriget så fortsatte NATO att pressa landet men gav inte stöd till den interna oppositionen utan NATO började bomba Serbien. Jag tvivlar inte på att Serbien och Kroatien låg bakom krigets flesta massmord men NATOS bombning kunde jag inte stödja. Man kan inte bomba fram demokratin. Men i Sverige och övriga Europa kom det fram en debatt där många inom vänstern började förneka att Serbien varit några massmördare utan det var ett inbördeskrig enligt många inom vänstern. Läser man Jens-Martin Eriksen och Frederik Stjernfelts bok Hatets anatomi (Ruin-förlag 2004) så kommenterar dom sina artiklar som I Danmark fick många vänsterkritiker förneka massmorden och Serbien var offer för Amerikansk imperialism. I Sverige resulterade det i den märkliga debatt som hände med tidskriften Ordfronts ledning som publicerade revisionistiska artiklar om att Bosnienmuslimerna aldrig mördats utan bara försvunnit. Boken berättar en helt annan olycklig bedräglig historia — den som många förnekade hade skett. Vi fick veta av många att det fanns inga koncentrationsläger med en slutgiltig lösning av problemet med muslimer. Förnekelsen håller inte längre då boken berättar om ögonvittnen som såg det hela och upplevde det hela från dödens käftar. Även serber berättar om dåden.