Korta bokrecensioner VIII

Fredrik Sjöberg — Flugfällan

Nya Doxa 2004

Fredrik Sjöberg är biolog och kritiker och författare som skrivit en personlig essä om sin tid på Dramaten och den teaterpjäs som byggde på Sam Sheppards dramatik där det erfordrades ett levande får från kungens hovstall. Fredrik Sjöberg fick bära tillbaka det varenda gång efter pjäsens slut. Fredrik Sjöberg berättar humoristisk om hur han blev entomolog med specialinriktning på bananflugor. Essä och skönlitterär text på samma gång i ett andetag. Men det är vackert skrivet och väldigt fin bok att läsa utan tvekan.

Christer Classon & Giordano Labud — Jan Mark (foto) — Kungen som grävde

Carlsson förlag 2004

Min favoritkung i modern tid Gustaf VI Adolf (1882 till 1973) var inte bara en erkänd samlare och expert på kinesisk porslin utan en dängare på arkeologiska undersökningar i Etruskernas hemland Italien. Hela denna fina bok är lärdom kombinerad med fina svartvita foton på nuvarande kungens farfar. Essähistoria. En bok om utgrävningar i 50-talet då kungen var bildad och kunde sin sak. En unik fin bok.

Lena Kallenberg — Slussen (Kortprosa)

Bäckström förlag 2004

Lena Kallenberg låter tre olika generationer vistas runtomkring Slussen i modern tid för att mötas utan att egentligen fysiskt möta varandra. Utan Stockholm/Slussen är det egentliga mötet där man bara uppehåller sina liv runtomkring på ett eller annat sätt. Det är samtida smått ironiska berättelser som utgör grunden för hennes bästa berättelser. En fin bok att ta med på lokaltrafiken när du ingenting har att göra.

Stefan Chwin — Guldpelikanen

Panache Bonniers 2004

Stefan Chwin är moderna Polens främsta intellektuella författare med ironin och Europas moraliska hållning som underlägg för sina romaner. Särskilt staden Gdansk har han i romanen Hanemann och i den nya boken skildrat med utsökt raffinemang. Det är hela tiden en moralfilosofisk fråga som alltid bottnar i hans böcker. Jag känner berörd och förälskat i hans två romaner eftersom dom speglar hur bra den Europeiska litteraturen kan vara. Med intressanta texter som säger någonting om nutiden. Därför känner jag att Stefan Chwin kan vara en framtida nobelpristagare.

Alessandro Barico — Utan blod

Bonniers

Översättning Viveca Melander

Romanen börjar som en thriller eller blodig deckare då fyra män mördar en man och hans unga son för att mannen bedragit gangsters. Hans lilla dotter ser det men överlever morden. Flera år senare söker hon upp en av männen som vuxen kvinna. En spännande roman om möten och hämnd som inte leder någonstans. Hans lilla roman är precis som Silke magisk existentiell roman där mördarens skuld ställs mot kvinnans roll som brottsoffer. En fin läsupplevelse.

Daniel Sjölin — Personliga pronomen — En melodroman

Han är inte bara pratmakare i det undermåliga litteraturprogrammet Babel utan hans roman är verkligen pinsam avantgarde utan smak. Litterär rålök som borde stekas och peppras ännu mera. Jag ser det som ett personligt misslyckande att inte tycka om litterära experiment. Fast Daniel Sjölins andra bok är inte ett dugg rolig att bläddra alternativt att läsa i. Den innehåller trista textramsor utan behållning eller bestående värdighet. Pust, nu har jag skrivit ned boken. Så nu kan vi gå vidare i den goda litteraturen.