In memoriam

Svenska litteraturens alkemist Mare Kandre är död 1962–2005

Svenska litteraturen har förlorat en drottning medan jag personligen har förlorat en gudinna. Det finns ingen som jag vet som kunde förena det inre personliga gömda själens alkemi och skapa en litterär mystik. Även i Global Infantelist så var det romantisk new wave-pop som gällde. Hennes skivinpelningar med lyrik manifesterar hennes totala frånvaro av osäkerhet och dom var väl inövade akter. Där poesin och ljudet mötes i en känsla av storhet i hennes texter. Mare Kandre har samma integritet som Ann Jäderlund, Katarina Frostensson eller Brigitta Lillpers har under sitt 80-tal då den kraftfulla kvinnliga poesin och romanerna tog över scenen från Stig Larsson med flera postmodernister. Men Mare Kandre var som ingen annan utan en gotisk sökare — stigfinnare bland litteraturens mörka labyrinter. Varenda roman eller prosaverk byggdes på en genialisk språkhantering och en stor känsla av ensamhet och sökande efter kärleksfull omvärld.

Det är en sådan tomhet efter hennes postmoderna litterära mästerskap. Jag vet ingen kvinna som varit mera estetiskt tilltalande och vackrare i sin själ än Mare Kandre.

Mare Kandres plats inom den svenska litteraturen är oöverträffad och platsen kan inte fyllas av någon.