Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Filmen i sin helhet är lite väl träaktig men scenografin är en gotisk svart barnsaga där postmoderna stilreferenser med 1800-tals kläder med dekadent 30-tal och cabarékänsla lyser rakt igenom hela filmen. Mystiska bränder orsakar att tre intelligenta barn förlorar sina föräldrar och dom skeppas runt till olika släkten medan den ondskefulla morbror Olaf vill åt deras förmögenhet. Filmen är också en mardrömsbild av en sorts fantasi som skulle kunna vara Tim Burtons kreativa skapelse men tyvärr är det en helt annan regissör som inte förmår balansera upp det hela. Filmen stannar upp och förlorar både berättartekniken och får historien att helt avstanna trots fantastisk dekor. Dekoren är för briljant med kylskåp, 30-talsbilar, faxar och märkliga rullbandspelare som tar över filmen. Jim Carrey spelar som vanligt över men är det enda som lyckas återskapa något av värde i denna barnbokserie som filmatiseras med halvdant klent resultat. Barnen är väldigt lyckade i den här filmen. Emily Browning och Liam Aiken försöker vara en sort snällare version av Familjen Addams ömtåliga barn. Fast det saknas känsla, energi, gnista eller liv genom filmens röda tråd. En film som knappast kan kallas för att vara bagatell.
Betyg: 1@
Axel Wallengren eller Falstaff Fakir
Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare
Så blev det inget kvinnoparti … eller?
Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)
Camper Van Beethoven — New Roman Times
Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner
Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002
Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken
Joe Lynn Turner — The Usual Suspects
Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent
Low — The Great Destroyer & California
Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication
The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World