Biofilm

Closer

Regi av veteranen Micke Nichols

Filmen är ett sätt att skapa eller återskapa värdigheten i människors liv. Man för fram budskapen och det hela blir ett raffinerat kammarspel som August Strindberg värdigt skulle skildra som i sina egna pjäser Spöksonaten eller Fröken Julie. Ett intelligent drama som har en lättsam ytlig intellektuell yta samtidigt man närmar sig Woody Allens verklighetsbeskrivning men utan hans judiska neurotiska perspektiv. Utan det är fyra människor som manipulerar och lever ut sina känslostormar. Patrick Marbers pjäs Närmanden har spelats i Sverige men här i Mike Nichols filmatisering blir det fyra människor som rör sig runtomkring varandra i ett spel där vrede, kärlek och hat hela tiden vrider runt oss åskådare hela tiden. Även tidens tempus flyter ihop och komprimeras vilket blir lite som Henri Bergsons tes om tidens flöde som är lika med våra minnens flöde. Filmen handlar om minnen och kärlekens språk som lätt försvinner. Filmen är också Mike Nichols mästerprov som vi upplevde i Mandomsprovet 1967 med Dustin Hoffman till exempel. Filmens karaktärer är i världsklass. Julia Roberts agerar för första gången som en riktig tränad skådespelare, Jude Law är helt suverän i sin författarroll och patetiska sårbarhet som så omanligt drabbar honom, som faktiskt bryter mot dom normer som utgör manlighetens bastion. Clive Owen är suverän och unga snygga stjärnskottet Nathalie Portman bländar med sin auktoritet i sin rollkaraktär. Fyra människor på drift ackompanjerat av Damien Rices vackra mästerliga sång. Den kände jag igen. En stark film i alla dess avseenden.

5 @@@@@