Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Vissa skådespelare hamnar alltid i samma typer av rollkaraktärer. Vi har den romantiska men underfundiga komedin som till exempel Ben Stiller verkar välja i alla sina filmer. Men när han gjorde Släkten är värst så spelade han killen som måste övertyga sin kommande svärfader främst, spelad av Robert De Niro, pensionerad CIA-agent. Han förblir den misstänktsamme, men övertygas till viss del av svärsonens möjliga duglighet. Nu är det Stillers karaktärsrolls familj, en gammal hippiebetonad familj spelad av Dustin Hoffman och suveräna Barbara Streisand. Det är en kulturkrock av slående spelsäker stil och en tajt förmåga att skapa oerhört roliga filmade sketcher. Så här bra var aldrig förlagan, det vill säga första filmen. Här är det så säkert spelat och manuskriptet är lovande intelligent. Som komedi med många slapsstickseffekter är den verkligen bra på många sätt. Bra skådespelare, fint agerat och självsäkra poänger. En av dom verklig bra komedierna som fungerar nästan hela vägen. Den blev verkligen lyckad måste jag påpeka.
4 @@@@
Axel Wallengren eller Falstaff Fakir
Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare
Så blev det inget kvinnoparti … eller?
Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)
Camper Van Beethoven — New Roman Times
Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner
Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002
Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken
Joe Lynn Turner — The Usual Suspects
Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent
Low — The Great Destroyer & California
Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication
The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World