Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Crosby & Nash ger ut en egen dubbelplatta utan Neil Young/Stephen Stills som medlemmar i denna klassiska konstellation. Dom gav ut en platta gemensamt 1976 som är en klasisk folkrockplatta precis som den senaste skivan. Men den är inte alls särskilt bra eller rolig skiva som jag lyssnar på. Den första skivans 11 spår är bra låtar med fokus på en lugn stabil musikaliskt utveckling där allting känns väldigt harmonisk med stämsången i central roll. Den är bra rakt igenom medan däremot andra skivan enbart är långtråkig fantasilös folkpop. Jag känner föga glädje över att lyssna på någonting som inte ger mig ett dugg. Varken personligt eller musikaliskt så känns det angeläget med en dubbelplatta. Det hade klart räckt med om Crosby & Nash hade sovrat bland sitt material och nöjd sig med att spela in en enkel skiva.
Med andra ord så tröttnar jag ganska så snart på en skiva som förmodligen vill så mycket med sina texter och ramar runt den musik dom skapar. Vill man förmedla någonting så borde skivan kunna vara enklare utfört helt enkelt. För som den är i detta fall förmedlar skivan bara till hälften något väsentligt och lyssningsbart.
Axel Wallengren eller Falstaff Fakir
Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare
Så blev det inget kvinnoparti … eller?
Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)
Camper Van Beethoven — New Roman Times
Crosby & Nash — Crosby & Nash
Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner
Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002
Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken
Joe Lynn Turner — The Usual Suspects
Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent
Low — The Great Destroyer & California
Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication
The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World