Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Dylan Mills är egentligen Dizzee Rascal som artist. Han är den unge knappt 19-årige killen som stal bilar men är idag Englands främste och mest fascinerande unga artist. Hans big beatsound som Chemical Brothers skapade är en blandning av twostep och garage inom technomusiken utvecklades till 2000-talets hårdaste hip hop. Jag blev fullständigt däckad av farten, energin och kraften i denna unga svarta kille som idag tjänar pengar som gräs medan han samtidigt revolutionerade musiken med sina två starka tunga näringsriktiga plattor.
Dizzee Rascal fungerar på samma sätt som den unge geniet Khonnor som nyligen uppträdde i Sverige på Mondo med sin elektroniska skira pop. Dom båda skapar unik musik som inte liknar något annat jag hört. Dizzee Rascal gör om hip hopen genom att ge det ett fräscht sound som är hyperfuturistisk dansmusik för klubbarna som tröttnat på seg dansmusik. Jag själv blir nästan löjlig av glädje på grund av råheten och finessen i hans musik. Gatans verklighet som i Dizzees koncept blir en dansant orgie av det snyggaste basljud och syntmanier som kommit ut på skiva under 2000-talet. Precis så skall modern musik vara. Spännande och utvecklande i en symbios som fungerar i praktiken. Det är därför hans skivor blir så viktiga kuggar under dansmusikens utveckling. Därför älskar jag Dizzee Rascals skivor. Dom har nya ljudbilder och produktioner.
Axel Wallengren eller Falstaff Fakir
Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare
Så blev det inget kvinnoparti … eller?
Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)
Camper Van Beethoven — New Roman Times
Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner
Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002
Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken
Joe Lynn Turner — The Usual Suspects
Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent
Low — The Great Destroyer & California
Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication
The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World