Jazz

Dr. Indies jazztips

Vi hade slagit fast att vi på Blaskan-redaktionen har skrivit alldeles för lite om jazzmusik i Blaskan. Så därför beslöt Dr. Indie att vi på redaktionen måste ge tips om jazz-skivor. Vilket följer att här skickar Dr. Indie ut på nätet en del tips.

Charles Mingus Presents Charles Mingus

Det finns verkligen anledning att lyssna noggrant på Charles Mingus fyra långa kompositioner av frihetlig snygg inramad jazz. Eric Dolphys altsaxofon räcker långt på denna skiva från 1960. Jag lyssnar och tar till mig varenda liten jazzton för den är essens av allt som Charles Mingus skapat under sin långa karriär av blandade stilbyten. En av hans vassaste jazzskivor som skär rakt igenom mig som lyssnare. Subtil modern jazz med andra ord.

Thelonious Monk — Monk Alone: The Complete Columbia Solo Recordings

Här finns det en oöverskattad guldgruva av pionostycken som verkligen känns sköna och glider så fint in i min värld vid stereon. Mellan 1962–1968 kom dom ut på en rad av varma snygga soliga akterstycken från en av mina absoluta favoriter. Lyssna och njut av hans skickliga pionospel.

Charlie Parker — Mellow Bird: Original Recordings 1949–1952 Vol. 3

Charlie Parkers bebopjazz och modernistiska inspelningar är både traditionella tolkningar av standards och speciella inledningar av berusande svängig klassisk Parkerkänsla. En serie fantastiska inspelningar helt enkelt.

Svensk jazz

Svensk jazz är ofta i världsklass. Både Fredrik Noréns skiva One Day in May och Lina Nybergs Time är ekon från den svenska jazzens glansdagar. Här finns det precis sådan jazz som kliver omkring med stora steg med slingrande ljudbitar. Musik som inte enbart förnyar utan förvaltar jazzen på ett perfekt sätt. Två skitläckra jazzplattor.

Wayne Shorter — Juju

Här finns det urläckra låtar som influerats av Afrika. Wayne Shorters skiva från 1964, med bland annat McCoy Tyners fina pianospel och Elvin Jones trumspel är hur bra som helst. Den här skivan tillhör toppskiktet bland mina personliga favoriter. En njutningsfylld platta.

Dizzy Gillespies meets Sonny Stifft

Korta ansatser av ren och skär bebopjazz i en skola av högre dignitet. Två mästare möter varandra i en duell. Två andliga väsen möter upp i rörande himmelsk dans. Så bra kan jazz vara.

Mer jazz

Charlie Hadens intressanta originella skiva Liberation Music Orchestra var fyllt av marschvisor och låtar som spränger ramar riktigt ordentligt. En ovanlig skiva som inte alls är känns jazzig. Carla Bley och Steve Swallow i skivan Are We There Yet? som är Carla på piano och Steve på bass, är en lugn och försiktig trevande jazzplatta med estetisk eterisk fin jazz.

John Scofields fina gitarrbaserade grundläggande jazz på Works For Me svänger grymt och rekommenderas varmt. Även Stan Getsskivan At Large Plus 1 med sitt band både tolkar och ger oss väldigt fina blomsterängar av klassiker från Dave Brubeck bland andra kompositörer. Härlig njutning för själen.