Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Det är precis så här jag önskar mig att 2000-talets punk skall låta när man uppdaterar den ädelpunk som faktiskt gjordes under den sena 70-talets punkvåg som jag mindes den. Då man var 14 år gammal 1979 och ville upptäcka den musik man älskade över allt annat. Det är precis det som Frenzy Four gör på sin debutplatta utgiven av det lilla skivbolaget Playwood produktion. Man förvaltar det som är bra inom punken. Visserligen är det väl mera hård aggressiv oi!-punk i sin egentliga form som jag lyssnar på. Men rötterna som Frenzy Four utstrålar är riktig bra modern punk som gör att musiken hela tiden bottnar i det som The Exploited eller band såsom Guitar Gansters, en gång i tiden skapade. Den hårda punken som verkligen talar om vilka känslor som exploderar inom sig. Man vill ge hela den djävla världen en riktig kängspark för att man känner sig orättvist behandlad. Frenzy Four är unga killar som nu tar över en scen som alltid lever i det gömda tysta men får liv genom den starka nya punk som gått varmt på redaktionen. Frenzy Four är kanske punkens framtid. Men strunt samma, vi på redaktionen blev förälskad i bandets musik.
Axel Wallengren eller Falstaff Fakir
Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare
Så blev det inget kvinnoparti … eller?
Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)
Camper Van Beethoven — New Roman Times
Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner
Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002
Frenzy Four — Frenzy Four
Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken
Joe Lynn Turner — The Usual Suspects
Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent
Low — The Great Destroyer & California
Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication
The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World