Musik

Joe Lynn Turner — The Usual Suspects

Joe Lynn Turner — The Usual Suspects. Joe Lynn Turner startade sin sångkarriär redan när han gick i high school, då startade han bandet Ezra och de spelade mest covers av artister som Jimi Hendrix, Deep Purple och Free, artister som han uppskattade vid den här tiden. 1976 kom hans första framgångar med bandet Fandango. När Fandango splittrades så dröjde det inte länge förrän Ritchie Blackmore ringde upp honom och frågade om han var intresserad av ett jobb, att sjunga i Blackmores nystartade band Rainbow. Och han tackade givetvis ja. 1984 så återförenades Deep Purple i Mark 2 uppsättningen, det vill säga Ian Paice, Jon Lord, Roger Glover, Ian Gillan och Ritchie Blackmore den klassiska och mest kända sättningen. Då fick Joe Lynn Turner tid att sätta igång sina solo projekt och den första soloskivan. Rescue You hette den. Han jobbade också ihop med Cher, Billy Joel, Michael Bolton, Mick Jones (Foreigner) under en tid. 1987 började han sjunga med Yngwie Malmsteen’s Rising Force. 1989 behövde Deep Purple en ny sångare eftersom att Ian Gillan hoppat av, så Joe Lynn Turner fick jobbet. När han hade lämnat Deep Purple så fick han jobb i Carmine Appice’s band Mothers Army. Joe Lynn Turner är en man med många strängar på sin lyra. Detta var lite förgrundshistoria nu över till recensionen av hans nya solo album, den nionde soloplattan i ordningen nämligen The Usual Suspects.

Den här plattan börjar med en riktig stänkare Power of Love en rockig låt med gitarriff som osökt får en att fundera på Rainbow, Deep Purple m.fl., men det är väl inte så konstigt med hans förflutna. Sedan fortsätter det med titlar som Devils Door, Jack Knife och Blood Chain, tankarna flyr åter iväg till Jon Lords orgelspelande och Deep Purple, som de lät på åttiotalet, en härlig rock som är perfekt att ha i bilen.

Joe Lynn Turners musik svävar i gränslandet mellan AOR rocken och hur rocken lät i slutet på sjuttiotalet. Han förvaltar arvet från hur rockmusiken lät på slutet av sjuttiotalet och åttiotalet.