Musik

Josh Rouse — Nashville

Det är country och lite klassisk pop som vår vän spelar med stor bravur. Det är också en lättsam lite soul i hans låtar som på något sätt kan få countrystroferna som Josh Rouse har lagt in i sina väldigt countryrockdofter. För stundtals gör han låtar som skickas ut i små riktningar som man kunde höra på en del av den mjuka rock som vi kunde höra på 70-talet. Det är lättlyssnat musik utan några större svårmodiga låtar utan han gör mera radiovänligt än på länge men det känns intelligent hela tiden och jag tar musiken till mig ovanligt enkelt. Det är små trudelutter som man går och nynnar på för dom har ett elegant anslag med fina små textrader. Winter in the Hamptons är poppig solskenspop som glänser snyggt i ett vinterdraperat Sverige.

En låt som Sad Eyes är en mycket fin ballad som spelas på piano och har lite bardiskrealism om den förlorade kärleken. En låt som Streetlights har en mastig inramning av orkesterkomp som verkligen klär låten medan Josh Rouse lägger sin väna röst mitt i låten och den övergår sedan till en ton av country. Stundtals fantiserar jag om att det faktiskt skulle kunna vara en melodislinga som Roy Obison sjunger istället för Josh Rouse.

Det är nog en av Josh Rouse finaste stunder i hans musik och den kanske perfekta sommarskivan att gå och glida med på en varm dag. Modern sing/songwriter som förnyar countryn med sin eleganta pop. Sällsam som en vinteris och varm som en Beach Boysdag på stranden men som också är den ultimata kombinationen.