Musik

Julian Cope — Citizien Cain’d

Julian Cope tillhör dom stora i min sångbok förutom som frontman i new wave/punkbandet Teardrop Explodes, så är han en rockmusikens mest intellektuella konstnärer jag vet inom den moderna rockmusiken. Många av hans soloplattor, åtminstone dom jag har hört, är både ett andligt sökande efter det heliga i människans liv och ett sätt att finna meningen i dom keltiska ritualerna som Julian Cope har brinnande intresse för.

Jag har inte följt hans senaste plattor under sena 90-talet eller 2000-talet förrän hans nya skiva för år 2005 ligger och väntar på mig. Den har samma tunga litterära fiction som vanligt i Julians Copes liv. Ambitionen är hög och mina förväntningar slår in, för skivan tar sig genom dom snåriga labyrinterna hans texter brukar åstadkomma i min förvirrade hjärnsynops. Musiken fladdrar, flaxar omkring i en dramatisk mörk grotta och verkar söka en fixstjärna à la astronomins ljuspunkter. Musiken hittar grottöppningen och vaknar till i gryningens dagsljus. Världen får klarare färger i Julian Copes nya briljanta album.

PS Detta är första gången sedan 1995 års 20 Mothers.

Några lyssnartips på Julian Copes soloplattor

• Julian Cope 1986
• Saint Julian 1987
• Jehovakill 1992
• Med The Teardrop Explodes Kilimanjaro 1980