Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Året 1986 var en av dom mörkaste i mitt sinne på två sätt. Naturligtvis gick jag inte omkring i mitt liv var dyster ur psykologiskt perspektiv hela tiden, utan det var två händelser som var utlösande faktorer detta år som skapade trauman i både rockvärlden och för Sverige som nation. Den ena händelsen är relaterad till februari det året. Jag hade sista månaderna kvar till militärtjänsten skulle äntligen vara över som pionjär i Strängnäs, P10 pansarvärnkompaniet. Det jag minns bäst var flickorna och festerna varje onsdag. Men i februari åkte jag hem till min dåvarande flickvän på permission över helgen. Det var då i februari som hon väckte mig och sade att något hemskt hade inträffat. Vår statsminister Olof Palme är mördad, skjuten. Jag vaknade med ett ryck och hela dagen var förstörd. Min politiska hjälte Olof Palme hade något kräk mördat i berått mod. Jag var förkrossad liksom resten av Sverige. Det var ena händelsen som satte Sverige på politiska mordens historia liksom 2003 skulle göra det vid Anna Lindhs död.
Nu undrar ni vad detta har att göra med en box som släpptes 2002, Vagabonds Kings Warriors Angels med Thin Lizzy. Det kommer nu att förklaras med nedanstående rader.
För den fjärde januari avled Phil Lynott, en av mina hjältar och sångare i gudabenådade Thin Lizzy. Ett band som egentligen blandade soulmusiken, rocken och bluesen till en speciell mix av hänförande musik. Så januari blev också en trist månad då samma flickvän skrev ett brev till mig i det militära för att rapportera att Phil var död. Jag blev så knäckt. Varför just Phil Lynott av alla rockstjärnor skulle dö. Denna svarta irländare som blev hårdrockens främsta symbol. Men ändå var inte Thin Lizzy ett smack hårdrock tyckte jag då när det begav sig. Punkaren och syntaren släppte inte in några hårdrocksband då inte i min värld. Utan mörk sinnlig gothrock av The Mission/Sisters of Mercy älskade jag och Thin Lizzy. Dom gjorde själslig musik med botten i svarta soulen. Dom var så mycket stilfullare och så mycket bättre än dåtidens töntiga spandexgrabbar. Jag åkte hem senare den helgen för att spela Thin Lizzyplattorna. Det är svårt idag tänka mig tillbaka till tidens förflutna brunn och doppa min näsa i den tidens tankar utan att glömma bort upplevelsen av Palme/Phils död. Det är 35 år sedan bandet slog igenom och 23 år sedan dom gav upp. Visserligen försöker Scott Gorman och John Sykes sedan 1999 skaka liv i Thin Lizzy. Själv tycker jag att det är motbjudande med sådana uppvisningar. För så enkelt är det, ett Thin Lizzy utan Phil Lynott är bara stenfossil utan känsla för helheten i Thin Lizzys arv.
Boxen innehåller fyra cd-skivor som fyller hela bandets karriär från 1970 fram till 1985. Men bandet lades ned 1983. Då var sagan över. Men boxen är guld värld för musiken är större än livet själv. Thin Lizzy lever vidare ändå i minnen, trots spegelskärvorna gick i krasch med Phils död. Andligt lever hans minne i varenda Thin Lizzy ton och gitarrläge. Stor musik för världen.
Axel Wallengren eller Falstaff Fakir
Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare
Så blev det inget kvinnoparti … eller?
The Lovin’ Spoonful — Hums of The Lovin’ Spoonful
Texas Tornados — Live From the Limo vol. 1
Thin Lizzy och mörka dagar i nådens år 1986
Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)
Camper Van Beethoven — New Roman Times
Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner
Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002
Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken
Joe Lynn Turner — The Usual Suspects
Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent
Low — The Great Destroyer & California
Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication
The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World