Böcker

Anna-Karin Palm — Herrgården

Bonniers

Trezza Azzorpardi — Glöm mig inte

Forum

Anne Brontë — Främlingen på Wildfell Hall

Norstedts

Ingrid Elam skriver ett bra förord i till romanen till Anne Brontë, den yngste av tre litterära systrar var hon var den enda som överlevde sjukdomar. Ingrid Elam förklarar noggrant romanens tillkomst. Efter Jane Austens död var det nästan tomt i England på kvinnliga berättare, men så dyker tre begåvade systrar upp och släpper några stora romaner på en gång. Charlotte kommer ut med Jane Eyre och Emily kom ut med Svindlande höjder och systern Annes roman har inte samma dignitet men den speglar engelsk landsbygd på samma sätt som Jane Austen. Det är miljöer och människor som rör sig i samma sociala kretsar. Men till skillnad från Austens romanintriger följer hon sina systrars författarskap med att alltid få till det en nattsvart sida med en lätt gotisk anstrykning i hennes färgpallett. Romanen andas och är levande på många sätt. Man följer huvudpersonerna och förstår att inunder hennes borgerliga texter döljer sig tron på den starka fria kvinnan. Det är bara det att Anne Brontës gömmer denna insikt om den fria starka kvinnan under en molntäcke av sedvanliga borgerliga dygder kvinnan enligt den manliga normen måste ta på sig.

När jag läste Anne Brontës roman så kom jag att jämföra den med dagens kvinnliga berättare. Trezza Azzopardi och Anna-Karin Palm som båda skriver romaner om minnets funktion, eller vad är det vi egentligen minns när vi är små från barndomens livsföreställningar.

Romaner som verkligen ger mig som läsare två litterära tankeåskådningar att fundera på under läsningen. Man börjar minnas sin egen barndom och undersöker om det finns ett mörker att jag kunde ana i min egen barndom. Men inte så påtagligt som dom här romanerna på något sätt förmedlar till sina läsare. Min barndom var rätt så lycklig (om ordet egentligen betyder något så att det inte förvandlas till en kliché) så jag kan inte påstå något annat. Men i romanvärldarna kan man konstruera så mycket som inte alltid tillhör verkligheten.

Fast det jag vill fastslå som slutpunkt är att alla tre böckerna är bra grundromaner om händelser som påverkar romanens karaktärer för resten av livet och kan ge läsaren åtminstone en föraning av livets storhet liksom dess mest mångfacetterade problem som vi är tvungna att möta som fria tänkande individer och framförallt som människa.