Böcker

Cilla Nauman — Fly

Bonniers

Eva Mattson — Den lilla pikéblusen

Bonniers

Johanna Nilsson — De i utkanten älskade

W&W

De kvinnliga författare som berättar någonting viktig om vår samtid i Sverige även om det sker på det individuella planet. Det kan vara människor i utkanten som i Johanna Nilsson senaste roman, där människor söker kärlek, bekräftelse av den andre. Man upprättar och försöker hålla relationer vid liv. Dom famlar som i det verkliga livet men hela tiden finns det ångestladdade skriken kvar i boken. Johanna Nilsson finner en poetisk stark ton som vibrerar och tar musten ur mig som läsare. Intrycken i romanen är det där långsamma sökandet efter bekräftelse av sina medmänniskor. En roman som bottnar i sorg och melankoli. Eva Mattson är en tryggare berättare som ändå kan oroa vanliga människor med att punktera det självklara i livet. En känd modekreatör avlider och dottern med sin fader försöker finna moderns skugga och få chansen att reda ut vem hon egentligen var som hustru och moder? Jag läser ut boken med en stundande känsla av att jag lagt ett litet intellektuellt pussel.

Cilla Nauman har skrivit en framtida roman eller samtida skildring av vår tid. Men är det en sorts science fictionroman eller inte tro. För man har ständigt diskuterad vad som definieras som science fictionroman. Men jag tänker gå på vår science fictionexpert Mr. Snaggus begreppsanalys. Varje författare som skriver något som är science fiction skall kallas för science fiction. Cilla Naumans roman handlar om en halvö där man bygger ett läger i form av en småstad. Vilken funktion den har vet vi inte men tre människor i lägret på olika positioner berättar lite ur sina synvinklar om sina liv i sin kontakt med lägrets människor. Det hela verkar vara en småstad men bevakas av beväpnade vakter. Politisk satir med ett visst inslag av science fiction kanske är en bättre benämning. Jag kommer ihåg en diskussion jag hade med Mr. Snaggus angående P.C. Jersilds bok Efter floden. Mr. Snaggus ville inte gärna kalla det för en ren science fiction eftersom den mest verkade låna stildrag av genren. Cilla Nauman är väl också ett exempel på det hela. Men boken är en utsökt välkomponerad fin skuldring av människoporträtt. Lite hudlösa, konturlösa men ändå är väldigt levande trots att man känner lite kyliga observerande tonläge. Jag tycker om hennes författarskap.