Böcker

William Sutcliffe — Dåligt inflytande

Forum 2004

Michael Lion — Vanliga människor

Bonniers 2005

Jag har aldrig läst Michael Lions förut och hade aldrig hört talas om honom förrän jag på lokala biblioteket fann hans nya roman. Det är en Stockholms roman, och jag har läst många sådana romaner, men denna fantastiska ”looser-roman” är en oroande roman om personer som lever på ett existentiell minimum. På samma sätt William Sutcliffes roman är oroande, väldigt oroande och störande. Unga pojkars vänskap som också blir hotfull scenario som ligger och dallrar under barndomens ljusa lekstunder. William Sutcliffe skrev för en del år sedan en underbar underhållande roman om en tripp till Indien, den läste jag på engelska, fann de exstatisk och komplett som bok kring resandet. Nya romanen är koncist och enkel i uppbyggnaden av berättelsen. Men ligger hela tiden på spänn undrande över vad som kommer ske mellan huvudpersonerna i en bok som också handlar om vänskapens villkor. William Sutcliffe träffar hela tiden rätt i sin bok, med tonläge, känsla och en atmosfär som gör boken till en spännande litterär upplevelse.

Michael Lions roman däremot är en berättelse om utanförskapet och vilja tillhöra någon om man får tillfälle till det. Hans karaktärer sjuka individer som inte har någonstans i Stockholmnatten att ta vägen. Dom hänger på nattöppna servicebutiker, fik och försöker sova där det går. Jag läser en vinddriven roman om hur jävligt livet kan vara, utan det där riktiga ljuset som gör att man lever upp. Att ta dag för dag som den kommer blir deras lott i tillvaron. Men Michael Lion beskriver det så suveränt att man till slut lever deras liv och känner deras raseri. En sådan bok gör livet förståeligare. Två starka böcker i nattens skuggliknande vedermödor.