Dikt

Alla förlorade ägg

följer med dej till den tid
då skolkatalogerna var
svartvita
och frisyrmodet
töntig page och hårband

ty
jag levde då i harmoni
med alla förlorade ägg
och besläktade själar

ett kollektiv
fyllt utav rökmaskiner

tvättsträck varpå jag
rullade glaskulor
till dej, innehållande
mina
inre fantasier

mikrofonen är påslagen
rösten brister i
huvudklang på C

därför att
taklampan plötsligt går sönder och
hjärtat plötsligt
fick nog,
klippte sej, skaffade sej ett jobb…

men jag förblöder.

Isabelle Bervenius