Musikbok

Svensk punk 1977–1981 — Varför tror du vi låter som vi låter?

Carlsson/Johansson/Wickholm

Atlas 2004

För det första måste jag säga att boken är ett mästerverk och ett unikt tidsdokument för oss som fick vara punkare under slutet av 70-talet och i början av 80-talet. Det är gärna vi som föddes från låt oss säga 1966 och bakåt mot dom som föddes i början av 60-talet.

Musiken, kläderna, livsstilen i ett Sverige som fortfarande på 70-talets trots 60-talets upprorsanda, proggrörelsen och folkhemmets kriser så levde vi mentalt i 50-talets lunk. Allt annorlunda som ändå skedde på den kulturella planen så var Sverige trist för oss ungdomar. Men då punken föddes så upplöstes vi i dom mot oss. Jag struntar nu i etiketterna om vad som var äkta punk eller inte. Men upproret mot hippievärlden liksom proggen plus kapitalets maktlakejer var individuell och utan lösningar. Jag älskade punken och fortfarande vid 40 år kan jag känna punkens vrede i vissa texter. Punk var alltid framåt, förnya sig, transformera men naturligtvis blev även den första vågen punk utsliten och till sist meningslös. Boken slutar vid 1981, jag skulle vilja se punkens första slut 1982 med Ebba Gröns nedläggning. Dessutom var punken en fortsättning på proggens politik och musikaliska kvaliteter. När dogmatikerna inom kommunismen mördade på proggen och puritaner kunde förstöra punken. Men punken överlevde för en nyare våg på 80-talet. Men det blev aldrig på samma sätt som under slutet på 70-talet för då skapade punken en kreativ musikalisk bakgrund med attityden — alla kan ta mig fan spela rock. För mig och Dr. Rock så älskade vi våra favoriter inom utländsk eller svensk punk. Boken intervjuar alla tongivande och mest intressanta inom en stor revolutionerande punkvärld. Visserligen är punken ironiskt nog historisk rent musikaliskt tvärtemot dess kärna. Men tiden har också gjort punken delvis tidlös genom att nya generationer idag förvaltar punken och låter den bli en del inom dagens anarkism även politiskt sätt.

Det intressanta i boken är intervjuerna med alla medverkande banden, fanzinen jag själv köpte. Till exempel Noncha Allt — där författaren och svenskt kulturråd i Berlin, Aris Fioretos och historikern Bengt Liljegren varr redaktörer. Svartsynt och anti, liksom tidningarna GO PUNK, Dr. Krall eller Jan Gradvalls Jörvars Gosskör. Dom var underdog, amatörmässiga tidningar på stencil som dessutom älskade musiken dom skrev om. Andra viktiga personer är Klas Lundins skivbolag Stranded liksom geniet Henrik Venant som bildade punkbolaget Heartwork. Henrik Venant spelade även i underbara grupper som New Bondage, TT-Reuter, Underjordiska Lyxorkestern och Pojken med grodan i pannan.

Naturligtvis är även Lars Aldman med sina radioprogram från Göteborg och Kjell Alinge som i Asfaltstelegrafen började spela den nya punken och såg till att det helt underbara radioprogrammet Ny Våg började sändas dagtid före Ekot — kvart i fem. Där var Håkan Persson från Hela Huset Skakar och spelkompisen Christian Wigardt plus Ulrika Malmgren från gruppen Mögel. Dessa lyckas skaka om etablissemanget med sina intervjuer och genom att spela Knugens kuk av Kriminella Gitarrer och The Sames bisarra singel Kuken i styret. Programmet lades 1982, om jag minns rätt. Allt ingick i en ständig polarisering av punkrörelsen i Sverige. Man diskuterade om rörelsen skulle bli aktiv politiskt, man fick inte bli stora och svika idealen. Detta tog musten ur punken för då blev den inte anti utan konform puritan.

Boken tar upp alla aspekter och det är en stark dokumentation. Kanske den första i sitt slag som behandlar punken genom att höra alla dom liksom vi läsare som fick äran att få vara där det hände och såg till att det hände. Läs den och köp den idag.