Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Traffic är den hybrid av psykedelisk rock och folkrocken som båda träffades i Traffics unika sound från den senare delen av 60-talet. Framförallt är historien om Traffic lika mycket Steve Winwoods egen karriär.
Från har varit underbarnet som 15 åring i The Spencer Davies group fram till 1967 då han formade bandet Traffic tillsammans med den numera avlidna Jim Capaldi 1944–2005, eller Cris Wood 1944–1983, David Mason och andra som tillkom för att förstärka ljudet av Traffic.
Det sound som bandet utvecklade var just en vacker framtonad psykedelisk rockmusik som man mera tänker på att det var Jefferson Airplane med Grace Slick som avgörande kraft symboliserade. Men Traffic gjorde en rockmusik som alltmera gled in i ett folkligt proggrockstuk där vi har The Grateful Dead eller Ian Andersons Jethro Tull som goda representanter för den tidens rockmusik.
Jag älskar att se den utveckling som följde från dom två mästerliga låtarna Paper Sun och Hole in My Shoe som gavs ut som singlar på skivbolaget United Artist Records genom sångaren Blackwells omsorg. Bandet existerade i stort sett i sin originalförpackning mellan 1968 till 1974. Visserligen så gjorde Winwood och Capaldi några försök att återförenas under 90-talet. Dom gav ut ett godkänt album i början av 90-talet.
Men det vitala och starka som jag tycker om hos Traffic är stort sett det dom släppte under sin korta storhetstid. Då hade dom sångerna, skönheten i kompet och en lekfull attityd att vilja skapa så mycket. Eller för att citera min vän Magnus, att 60-talet så fanns det upptäckarlust och ett klimat som skapade så mycket vackert och stort. Tja, Traffic passar inom den mallen för nyskapande rockmusik.
Jag utgår från dubbelcd:n Smiling Phases från 1991 när jag återupplevde den musik som jag under en tid på 80-talet fick mig att sväva omkring tack vare en gammal bekant som upplevde 60-talet. Med andra ord är Traffic är oemotståndlig grupp enligt min erfarenhet.
Då debatten om forna Jugoslavien blev politisk skräll i Sverige
Dénis Lindbohm — en legendar inom svensk science fiction-litteratur
En liten notis kring Dick Cheney
Göran Perssons syn på yttrandefriheten och extremfeminismens framfart
Maktens eliter som alltid korrumperas
Tomas Bodströms regelvidriga syn på information
Upplösningen av svensk-norska unionen 1905
Joyce Carol Oates — Våld — en historia om kärlek & Dennis Lehane — Gone Baby Gone
Cilla Nauman — Fly, Eva Mattson — Den lilla pikébusen & Johanna Nilsson — De i utkanten älskade
Sigge Eklund — Det är 1988 och har precis börjat snöa
William Gibson — Känna mönster
William Sutcliffe — Dåligt inflytande & Michael Lion — Vanliga människor
Traffic — den psykedeliskt färgade drömmen
Björn Afzelius & Mikael Wiehe — Malmöinspelningarna
Mikael Wiehe — Kärlek & Politik
Dr. Indie lyssnar på svenska singer/songwritern Britta Persson
Bruce Dickinson — Tyranny of Souls
Bruce Springsteen — Devils & Dust
Eels — Blinking Lights and Other Revelations
JamisonParker — Sleepwalker, The Cribs — The Cribs & Stereolab — Oscillons from the Anti-Sun
Sunday Nights — The Songs of Junior Kimbrough
Leroy Burgess — undergrounddiscons husfader
Strip Music — Strip Music — The Plan — Embrace Me Beauty
The Tough Alliance — The New School
Timbuktu — Alla vill till himmelen men ingen vill dö & Timbuktu & Damn! — Live