Artikel

Novaexpressen fel hållplats

I den översättniska novatrilogien av hjälte William S. Burroughs är den reviderad, en senare gångbar version av honom, inte hans ursprungligha det att ha, vilket är lite synd, den nu åsyftade, översatta till svenska är visserligen lättare att följa i handling, har mera av uträtad berättelse och övergripligt mer strukturerad är den, men den ursprungliga rufsigare hade varit, det mer av barnkär utmaning, känts kladdig, genuinare, mindre av kommersiell nödtvungen kulturgärning, allt om ett plock från intet vill bli lite, från dammet innan molnet hade varit, inte fått vara från en nöjdare Burroughss, av en sedermera så där tredje tryckta, utgivna utgåvan av. Han celebriteten hade den mekaniska en räknemaskinen, säkert i ett personligt pseudo från barntidshemmet medtagen i själen, farfar var ju den store räknemaskinskonstruktören, företagaren, pionjären, Burroughsräknemaskinen räknade sig allt fram i hans uppväxt på, kanske inte så tydligt utsagt av honom, ändå avläsbart, men de kom att förekomma i varje ameriansckt kontor och avsideshandel, sådana fanns på Henry Millers telegrafjobb och en i hans roman som han haft på bordet som anställningschef för allehanda, en sådan räknemaskin har undertecknad i denna dag, nu som prydnad och finns i romanen Med en burk soppa också, användts för räkning av valuta på ett försäkringsbolag, själv har räknat på den i barndomen samma om än gammal då redan (den), kunde (medelst) räkna mångsiffriga serier och funktioner, funktionerar i denna dag, varje nertryckt nummer dras in i maskinerit med en spake på den, istället hyllade han sonson (därför) skrivmaskinen i en personlig protest och konfrontation, mot tyngre gjutjärnsdon tog, med mindre plåtskal slapp, den räknade inte, utan skrev på hamrandets gjorda möda ner, ibland som hans skrivmaskiner nästan var självskrivande frosttåliga hållet, urindrivande, och den skrivna produkten skrev han i bitar ut, vilket författare gör inte alltför sällan med sina dåligha ha texter, skrivmaskinsförfattare (medelst) pusslar kyss sate gärna ihop ånyo sina texter, tror dom blir, ibland blir, blott han gjorde det lite mera som en slutproduckt, fick fler kombinationer, därför presenterade han det som en ny teknik, strunt ord dom om, och hela russinet och teorien om det, endast om en rufsig maskering, en orolig fragmentarisk gata yta gavs det fin betëckning caten upp, ”ge inte upp den, ändra text, befintlig text minimalt mimiktal med nyskriven sak, vilket är meningsfullt med tröskverksskrivmaskin innan datorer” ta ostor, det klippa-limma istället för att skriva evight fram bit bitvis, något han gjorde mindre omsorgsfullt än andra gjort innan alltför tydligt, dock gjort gjorde förord för ord stod, han sonson mindre mån om resultatet av skenbart ursprungligt tuktad text, kallade den sin katt, kattgalning för övright annars också även samt, dock djuret domptören, metoden, zon var inte ny neo i sig att indela revolutionärt eposet inåt bur, stor på sig mera snarast, alltid har texter parats, lagts om ben ihop, så alltid har författare gått paraderna i fötterna på damer därstädse fram, förty tekniken är så fullt simpel, nära, omedelbar, enkel att alle man kan den med motoriserad framtagen modersvitmjölk, knappt fingerfärdighet med borgsskydd vässt taget om, med datorredigering blir den så smärtfrihet att den åter därför filas bort av sin tydlighet, vid varje skrivande akt görs, åter om, åker till om det görs snyggt ifall man vill ha kontinuitet och regelmässighet, så enkelt tillfixat, hurhelst hellre skrivmaskinen ändrade författarskapet till en omskrivningsmani om, datorn gjorde det ”skriv om, bättre än”, up-cut var ett mediabedrägeri av en Burroughs främst själv. Även hans [min] första roman Med en burk soppa, speciellt den, befläckades av flera fördumma kritiker, sades vara en neo-cut-upp-i halsen-soppa, alltid sämre än originalfaderns som någon fjanth på la Yelah t.ex. öskar fram, så modersvitmjölkgrumlig, jesus också det, men den var skriven oavsett s.k. tekniken ifråga uttalat, ändrad ej för ändamålets färdigt rufsig på skral, färdig sådan (i hjärnan), lika mycket uppfunnen oavsett honom sonson äldre, ibland som texter ler grint helt också samt enkelt blir mer kattjamiga utan sax och utklipp, eller kombination, eller möjlighet till det gör att hjärnan tar det sådant, gör från början texten, inte skada, vilket sonson Burroughs nog också kan ha gjort i större utsträckning än han medgivit sin erkänsla, kanske inte klippt som en galning i limånga, nog ångan, skrivit ångern. Ljög offentligt, gjorde narrens uppfinnardräkt. Sålde därför på konstlat manér. Dock är myten om detta helvete som teknik gravyr tjockt överdrivet, txt [] föds, ändras, kanske mekanisckt, men gör det skillnad alls, hävdar ej, alltså det ”ej”, gör den värd namnet skild metod slutligen, unik method nej, sonson Burroughs var mindre uppfinnare än sin farfar, mindre allt manligt i släkt dem, kunde inte tävla med honom, kunde knarka, kunde skriva, kunde bli gammal, och jag har samt, jag undertecknad en Underwood-skrivmaskin, en Royal, en Remington, alla med samma sina guldpåläggsbokstäver märke bäst, antik dekal som Burroughs räknegörningen haver till, skrivmaskinerna om än mycket vackrare, detaljiska än den sista, om än den sista är just räknemaskinen och därmed än mer invecklad, tilltalande, hur mycket mekanik den har i sin låda rätt tung, låter så fan oroväckande när man drar i spaken, att allt ska brista en dag p.g.a. att någon minimal del ger efter och slut på all räkning genast bokslut, bokslutshalv, lam för all framtid över, vem kan ens reparera en sådan i dag, några gamlingar från fornstor dar, i Americka, den räknar än korrekt fortfarande, om än ett helvete besvär att få färgband till dess den numera nog, mitt nära uttorkat åter, man får klippa från skrivmaskinsfärgband så länge man ens får dem mera, snart inte det. Sedan allvar frågar man sig den kloka sjuka idéen att ge ut Novapresstrilogien i alls svensk översättniska när varje född svensk vuxen person, halvvuxen, småfotad, skränande och omogen kotte kan engelska ska, kunna, ändå alltid äkta är mer än andras är, ta original och slit det, å andra, fler läser för p.g.a. enklare åtkomst av ex. när svensk spridning finns, och Burroughs alltid värd att hålla framme också på svenska, halvt bokstavligt framme xxxx-givet ut, kommit bord på, mognat ifrån Burroughs, jag, märkte. Med andra ord enkelt, halv kulturgärning. Han känns, kändes inte ändå mera barndom för mig, inte ålderdom framtid, inte den forna tid som han en gång lärde mig, kändes mitt, blev mig. Dock intessanta bra böcker, också de nu översatta, utgivna, värda att läsa, hela trilogin i ett kör, allt om dessa rika onyttiga detaljrika, skräpigt detaljrika, strörande, löjliga, härliga skrikiga, skitiga, heliga icke-Hammarénska till 1 % - 2 nånting. vId trilogien finns Den mjuka maskinen vid översättning av Oeidirektören själv Anders Lundberg, Biljetten som explåderade av superkritikern, herr Jonas Thente, Novaexpressen av partiboss Torsten Ekbom, med någon bra titel själv också, dom är tillfredsställande, översättningarna det ock, annat skulle saknas, inte dåliga men inte heller uniksvenska, lite som alltför skyldiga honom Burrough troget, nånting i smaken som man smakar och vet. Hemligt kan anslöjas att underteckand dämt drömt om att översätta, nej tolka, skriva om Den nakna lunchen, men inte insett nyttan, nu ser jag mig ha växt bort från den idén och inte kommit till nyttan för det, skulle aldrig få rättigheten ens därom att, dock min översättning skulle ha sett väldigt annorlunda ut än korrekta herrarnas vidräkning i sak. De har också efterord om akterna och Burroughs sin, är fylliga det där, ibland lite upprepiga, gott an skrivna.

Stefan Hammarén

← just den där komplett, borde ge, börja olja gummifötterna på den där där under, de murknar nämligen, förfaller.