Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Det är lite lustigt hur kritiker förhåller sig till Art Brut. Man berömmer eller ser dom som dåliga epigoner till den dansrock Franz Ferdinand slog till med förra året. För Franz Ferdinand med sina Gang Four-vibbar har fått efterföljare i utsökta Bloc Party, så nu har även skivdebuterande indiebandet Art Brut av kritikeretablissemanget, fått äran att förknippas med att bli ny grupp inom den genre som precis försvunnit ur siktet, punkfunken. Men Art Brut förtjänar att omnämnas under sitt eget namn Art Brut, som ett väldigt självständigt rockband inom indiebegreppet. Jag blev förälskad i deras singel Formed a band. En skiva som jag berömde i Blaskan. Deras debutalbum har både en punkig attityd och bryter sig loss från den sterila rockkritikerfloran man så gärna vill sätta musik i. Jag själv njuter av 12 sprängfyllda låtar som faktiskt har lite av punkens inställning.
Låten My Little Brother har lite Clash i inledningen. Låten är en bra snabb berättelse om syskonkärlek. Så fortsätter bandet att utvecklas under spelningen. Art Brut lyckas förena sin tajta mentalitet med en lätt aggressiv känsla där sången ligger på medan musiken pumpas ut i en desperat öppen attityd där kaxigheten är avgörande för skivans framtoning. Jag gillar uppkäftiga attityder som kan pumpa ilsken tillbakahållen vrede som blir katalysator med hjälp av en knippe briljanta rocklåtar. Art Brut har debuterat med en sylvass uppeggad skiva. En av årets främsta om ni frågar mig. Dr. Indie har förresten alltid rätt eller hur?
Anders Österling — en poet som är bortglömd
När kändisarna tog över bloggarna
Nina Solomin — Gränsen — En resa bland människor som kallas illegala
The Hellacopters — Rock & Roll is Dead (av Dr. Rock)
The Hellacopters — Rock & Roll is Dead (av Dr. Indie)
Art Brut — Bang Bang Rock & Roll
Billy Corgan — The Future Embrace
Coldplay — Speed of Sound & X&Y
Doris Duke — I’m a Loser, A Legend in Her Own Time & The Swamp Dogg Sessions and More
Fantômas — Suspended Animation
Fat Possum Records — det enda skivbolag du någonsin behöver
Jens Lekman — Oh You’re So Silent Jens
Moodymann som musikens förförare
Oasis — Don’t Believe the Truth
The Tears — Here Comes The Tears
The White Stripes — Get Behind Me Satan