Subkulturens historia 5:7

80-talets subkultur

Vardagskläder. I mina gömmor hittade jag detta frihandsritad av mig 1980 hur man var klädd höll på med mycket sådant på den tiden. Har bara moderniserat teckningarna med färg i de färger jag använde mest på den tiden. Hej igen mina trogna läsare nu är jag här igen efter en lång vistelse i det dolda landet p.g.a. en personlig tragisk händelse men nu kör vi igång igen efter att fått någon rätsida på mitt liv.

Nu har vi hamnat i 80-talets subkultur, landskapet som tydligen har blivit en trend att ta upp nu och jag hoppas komma med lite personliga invinklingar till 80-talet och genom interjuver med vänner få ihop något spännande som inte massmedia tagit upp.

Mitt personliga 80-tal var att jag träffade min man som jag gifte mig med och fick 4 ungar i rask takt så för mig bestod 80-talet av graviditeter, alltså stora magar, amning, pumpapparater, mjölkstockning och blöjbyten, man var ju fullt sysselsatt med att vara mamma så inget annat hanns med tyvärr, men har i dag sett att det har varit god utdelning, för mina ungar är sannerligen väldigt framgångsrika i vad de utför och i sitt tänkande, ja, praktiskt taget i allt, så väldigt stolt mamma är jag över mina underbara 4 ungar.

Men lite han man ju med före barnafödandet och äktenskapet och vad jag minns av början av 80-talet var ju punken och syntmusiken och en liten gnutta reggae.

Deltog aktivt och kraftfullt med demonstrationer (min första) mot kärnkraften 1980. Det 2:a största för mig på 80-talet var 1982 att jag fick jobba för EMA-Telstar som vakt vid den första rockgalan på Ullevi och de som jag var vakt åt var The Rolling Stones vilket underbart jobb det var (drömmande), stod på scen och såg till att inga kom upp på scen och gav kalldusch åt de i trängseln. Minns att Mick Jagger såg en aningen sliten och hemsk ut tyckte jag, var ju 2 m nära honom ju.

Diskokläder. I mina gömmor hittade jag detta frihandsritad av mig 1980 hur man var klädd höll på med mycket sådant på den tiden. Har bara moderniserat teckningarna med färg i de färger jag använde mest på den tiden. Själv så var jag väldigt inne på att att inte vara som alla andra, klädde mig själv i just det jag för stunden tyckte var latjo och utmanande och kunde kombinera kläder som ingen skådat förr och fägade håret i alla de kulörer affärerna hade och naturligt hade jag så tjockt hår att jag behövde inte tupera eller permanenta det, bara sätta i papiljotter vid sänggåendet. För stort och högt skulle det ju vara och gärna med band och stor rosett på sniskan och stora blaffiga plastsmycken i knalliga eller pastell färger, mycket pösiga byxor (från de man var van vid på 70-talet som var mycket tajta). Kan ju ta upp här hur jag var klädd när jag träffade mina ungars far och min dåvarande make.

Huvudet:

Stort kopparfärgar hår med vit schal knuten som rosett på sniskan. sminkningen var som ett landskap över ögonlocken i minst 5 olika färger och markerande kinder rouge i ganska rosa och ljuslilaaktigt, väldigt glänsande läppstift lite glitter vid ögonen.

Kroppen:

Vit kråsblus med tunika, välbroderad (brodyren var vit pärlemoskimrande) köpt från Marocko.

Benen:

Vita haremsbyxor självsydda och genomskinlig underkjol vit utanpå och vita sandaler med hög klack.

Så såg man ut. Eurythmics — Sweet Dreams.

Det var faktiskt samma kväll som Carola vann med Stormvinden. Måste tillägga att man har i kärleks rus resterande år efter att ha träffat denne man som enligt mig hade allt.

Själv lyssnade jag på

Eurythmics
Culture Club
Adam Ant
DEVO
Duran Duran
Depeche Mode
Spandau Ballet
XTC
och
Toyah

Så jag tillhörde väl syntarna i början nu när man ser vad jag lyssnade på. Jag minns att de killar jag diggade att umgås med ville de alla nästan se ut som Adam Ant eller som Boy George och man tyckte det var läckert värre.

Ut och dansade gjorde man en hel del och dansstilen var att vara så stel och ryckig du kunde för då blev du danshakets drottning eller kung.

Men som sagt jag var ju sådan att allt nytt och nyskapande tycktes mig vara det som gick in i mig och jag mådde prima. Synten var ju väldigt nytt.

Vid mina intervjuer med mina vänner Lasse Seise, Seija Silvennoinen, Magnus och Tomas E.

Så var det verkligen blandad kompott men den gemensamma tråden var att det att de ville vara väldigt individuella och sticka ut mer eller mindre att inte gå med strömmen inte ens inom subkulturens ramar. De ville vara anti allt och lyssna på så olika musik som det bara gick och fanns, helst väldig hård och provokativ.

Syntarna och Hårdrockarna hade ingen förståelse till varandra alls och de som hårdrockarna lyssnade på var.

Iron Maiden
Accept
Mötley Crüe
och
Twisted Sister

Klädseln enligt min vän var:

Syntharna var oftast propert klädda och hade svart kajal. Hårdrockarna hade nitar och läder och så det stora måstet, ett stort ryggmärke av tyg på sin jeansväst. Helst då på den gruppen dom gillade.

Det som jag fått för uppgifter från nätet är: (uppgifter tagna från: Kändisar)

Så som man såg ut.

Långt permanentat eller (senare) rakt hår
Myggjagare (spetsiga skor, gärna med lite bjällerklang påhängt)
Tokigt stort bältesspänne, gärna föreställande dödskalle eller tjur
Jeans, gärna slitna
Eventuellt sliten jeansjacka med tygmärken med logotyper från olika hårdrocksgrupper, men alltid med en stor ryggtavla med favoritbandet
Alternativt en tunn mockajacka med fransar
Anspelar ibland på satanism för att reta mamma och pappa
Boots, gärna med sporrar
Mörka pilotglasögon — i alla fall på 1980-talet
Cowboyhatt eller andra vilda västern-attiraljer är också bra

Vissa mäniskor vi inte förknippar som hårdrock men som höll på lite med det:

Pelle Almgren

Sångare i pop/rock bandet Pelle Almgren & Wow Liksom som hade en stor hit sommaren 92 med låten Omåomåomigen. Pelle spelade under tidigt 80-tal i bandet Easy Action (inte samma band som som Kee Marcello ledde som har samma namn). 82 spelade bandet in två singlar i glammig hårdrock stil.

Daniel Borch

Sångare i gruppen Crosstalk som deltog i Melodifestivalen 99 med låter Det gäller dig och mig. Tog 88 över jobbet som sångare i hårdrockbandet Alien efter Jim Jidhed . Gruppen hade då precis fått en stor hit med låten Only One Woman.

Peter Carlsson

Låtskrivare. Har bl a skrivit Kommer du ihåg mig?, Jim Jidhed och Den glider in, Nick Borgen & Tre Kronor. Spelade på 80-talet med hårdrockbandet Bedlam.

Lars ”Dille” Didriksson

Skrev Charlotte Nilssons Tusen och en natt som vann Schlager EM 1999. Spelade 77-83 med bandet Snowstorm vars debutsingel bedöms som hårdrock av Janne Stark. De fick 80 en megahit med poplåten Sommarnatt. 89 bildade Dille bandet hårdrockbandet Don Patrol.