Artikel

När tiden förändrades

Francis Sejersted skriver Sverige och Norges gemensamma utveckling som gick parallellt med varandra i boken Socialdemokratins tidsålder (Sverige och Norge under 1900-talet) Nya Doxa 2005. En skön och härlig bläddervänlig bok men också en bok som ger oss skillnaderna men också likheterna mellan broderländerna. Boken visar socialdemokratin som en framgångssaga som förändrades med 1990 års kriser och globalisering av världen. Samhället polariserades genom att nya invandrargrupper har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Sverige byggde välfärden för att reducera sociala villkorens orättvisa i samhället där svenska lönemodellen och Saltsjöboavtalet 1938 var några av dom viktigaste grundstenarna. Ordning och reda på arbetsmarknaden var devisen för arbetsgivare och fackförening. Norge byggde även dom upp likartade välfärdsstat där staten och näringslivet genom oljan i Nordatlanten gav ekonomiska styrmedel. Båda länderna i norden präglades av att socialdemokratin satte länge vid makten. Det präglade samhällen länge ända in till vår tid. Men visst kunde partierna under kalla kriget och efter kommunismens fall förändra sig och dagens socialdemokrati har blivit socialliberala och tar över högerns politiska program. Just det blev den stora politiska kulturens största svek mot arbetarklassen. Vi ser hur partierna övertar den amerikanska ekonomins nyliberala retorik men förvandlar den till en ideologisk liten överbyggnad. Man påstår att man måste satsa på ekonomiska budgeter — tekniska tak som styr all ekonomiska styrprinciper.

Boken är snarast en svanesång över det förlorade paradiset som var vårt välfärdssamhälle med blandekonomin som ingen verkar tro på idag bland högern eller vänstern, utan dagens socialdemokrater har sedan länge förlorat sitt hjärta och förvaltar makten, inte för att dom har några visioner, utan mera att man slentrianmässigt suttit vid makten. Boken beskriver det långa 1900-talet med socialdemokratin som det snygga århundradet där kriget kunde omvandlas till skönheten i ett samhälle där folk slipper vara fattiga. Men naturligtvis hatar borgerligheten ett sådant samhälle. Fattigdom åt folket och rikedom åt de besuttna. Boken är det bästa äreminnet över ett parti som idag ingen sympatisör känner igen.