Bok

Danny Wattin — Stockholmssägner

Pickle Pää Productions 2005

”Stockholm Stockholm världens stad” är en inledning till Pughs gamla hit från 1981. Den låten blir inledningen till sagan om Stockholm. En stad vi på redaktionen har bott i hela vårt liv och älskar. Jag vandrar omkring och suger in atmosfären från stadens alla doftrika substanser, och invid cafébordet bryter Danny Wattins urbana sägner ut i serenader kring Stockholms livstilar. Jag läser moderna fabler med managementretoriken instoppad i Guds departement mellan dom underfundiga berättelserna som driver människorna framåt i intrikata rörelser. Hans små prosastycken glider omkring och skärskådar Stockholms innevånare och ger oss en stor dos satirisk perspektiv på oss själva och hur vi uppför oss i vårt eget vardagliga liv som alltid styrs av trista rutiner. För det är stundtals rutinen som begränsar oss samtidigt den också kan rädda oss från det dåliga valen.

Danny Wattin är en underfundig författare som både har en stil och ett modernt sätt att verkligen beskriva människors beteenden i vardagliga situationer, sådana som vi upplever varje dag. Det är lite Rocky över det hela eller vissa drag av en ironisk Bukowski. Men i Danny Wattins värld är det inte skitiga miljöer, utan folkhemmets förfall som vi ser och hur dagens människor boende i huvudstaden i Sverige rör sig, andas och försöker hålla huvudet för att orka med livet. Men boken är ändå behaglig, underfundig i varje liten textrad. Allra bäst är dessa små informationer från Guds eget verk med dess supermoderna komplex och affärspråket som verkligen är rolig. Den moderna företagsbyråkratin som vi känner igen men förläggs till dom metafysiska elementen.

Boken öppnar upp min egen tankevärld om hur Stockholmslivet är och kan vara, fastän Danny Wattins bok skruvar till det mera och vrider till livet och låter oss se det ur skrattspegelns bildvinklar. Det är intelligent och Danny Wattin har insikter om storstadslivet men under skrattet och ordens flöde finns gravallvaret.

Nu avslutar jag recensionen genom att påpeka att Danny Wattin är det närmaste av modern beatnicklitteratur vi har i Sverige.