Bok

Salim Barakat — Rov

Förlaget Tranan

Översättning av Tetz Rooke

Salim Barakat har av alla berömda kritiker och författare fått en nimbus av en berömdhet jag inte riktigt insåg förrän jag läste hans nya översatta diktsamling där han går i clinch med själva döden. En relativt banal dialog där liv och död penetreras ur en komisk synvinkel. Men det är även socialrealistisk prosa som bitter tag i mig som läsare. Han upplöser det sorgsna i en dråpligare situation. Han dikter är ofta långa poetiska berättelser som verkligen tar in det mänskliga i sitt språk för att låta dom stanna kvar i texten och bli intressanta porträtt av människans olika sinnestillstånd.

Salim Barakat började jag läsa när hans självbiografiska bok Järngräshoppan kom ut 2001, den ger oss delar av Salim Barakats liv som kurd i en värld där deras situation är splittringen och att leva runtomkring världen. Den var bra och direkt vittnesmål till hans liv. Kurdiska identiteten diskuteras ständigt. Se bara vad som händer när författaren Orhan Pamuk vill diskutera Turkiets framtid, då slår militären direkt till och omvandlar hans berättigade kritik till landsförräderi. Utifrån sådan kontext verkar Salim Barakat med sina romaner och dikter för att ge sin version om vad som händer med vår kära mänsklighet. En stor författare utan tvekan.