Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Vill på inget sätt uppmana till brott, men är det inte dags att man ser över cannabisförbudet?!
I Nationalencyklopedin (NE) står att läsa att det i Sverige finns tvåhundratusen brukare av cannabis. Det stora flertalet av dessa är naturligtvis vanliga människor som funnit att just denna sorts rekreation passar just dom. Om det var sådana risker som anticannabis-lobbyn påstår skulle vi just nu befinna oss i en veritabel krissituation med nedknarkade svenskar på varenda akutmottagning, men så är inte fallet.
Om man sätter sig in i användandet av cannabis, till exempel talar med någon med egen erfarenhet, så finner man en mycket fredlig drog utan abstinens(?) eller livslångt beroende. (Vilket ju både alkohol och heroin ger.) Ingen blir misshandlad på grund av cannabis (till skillnad från alkohol, kvinnomisshandeln skulle troligen vara en skugga mot idag om dessa män brukat cannabis istället.) Det farligaste med cannabisrökningen är just själva rökningen, men det finns de som bakar kakor av det istället (mycket vanligt om man har stor mängd). Den medicinska användningen tigs ned helt. Aidssjuka och svårt cancersjuka som står på cellgifter får aptit och lust tillbaka. I USA finns det flera undergroundnätverk som distribuerar cannabis till dessa grupper.
Naturligtvis finns det psykologiska risker, som med all berusning, men dessa är oftast av övergående art och inte alls så vanliga som anticannabis-lobbyn påstår. Att cannabisbruk skulle leda till tyngre droger är ett annat vanligt påstående, men då börjar väl det hela med konfirmationscigarren eller liknande. Men visst, så länge det handlas helt okontrollerat som idag så har vi ju den situationen att det är samma skumma typ som säljer både cannabis och heroin. Man kunde tänka sig en modell som i Holland, där det finns kontroll av försäljare och åldergräns. 18 år vore väl lämpligt.
Nej istället för att kriminalisera de tvåhundratusen, kunde man tänka sig ett något mognare grepp än att bara skrika på förbud och hiskeliga straff. Kontrollerat och varför inte beskattat legalt bruk är rätt väg att gå! Cannabiscaféer, som i Holland, med te och kaffe läsk och cannabis i dess olika former kunde vara bra. En maxgräns för innehav för personligt bruk — i England och flera andra europeiska länder ligger gränsen på trettio gram och det försäkrar jag räcker mycket långt. Mer lagom vore väl fem.
Inom kort kommer vi i norden att vara ensamma om att betrakta detta bruk som kriminellt. Det är det bara de illegala handlarna som gläds åt. Så länge det är stenhårt förbud så kan de fortsätta att göra sina affärer, även med tyngre droger. Men det är väl det som anticannabis-lobbyn vill, en demonisering utan like av en kulturväxt/drog som funnits i tusentals år, bara inte på dessa brännvinsosande breddgrader tidigare. Legalisering och upplysning vore modellen!
Jim Björklund
Upplysning i cannabisfrågan
Mattias Andersson — Porr: en bästsäljande historia
New Orleans — kulturstaden i fara
Solidaritets kamp mot polska kommunistpartiet för 25 år sedan
Audrey Niffenegger — Tidsresenärens hustru & Michael Crichton — Passagen
Carl Frode Tiller — Slänt & Herbjorg Wassmo — Flykten från Frank
John Ajvide Lindqvist — Hanteringen av odöda & Jerker Virdborg — Försvinnarna
Louis de Bernières — Fåglar utan vingar
Torgny Lindgren — Dorés bibel & Steve Sem-Sandberg — Härifrån till allmänningen
Seymour M. Hersh — På given order — Från 11 september till Abu Ghraib
A Treasury of Northern Soul — 60 Golden Nuggets of Soul
Cream — en supergrupp bortom det mesta
Dr. Indie drömmer om några favoritdiscolåtar
John Hiatt — Master of Disaster
Paul McCartney — Chaos and Creation in the Backyard
Peter Lemarc — Sjutton sånger — Lemarc sjunger Lemarc
Saint Etienne — Tales from Turnpike House
The Legendary Sun Records Story