Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Jag blir inte helt övertygad om The Decemberists kvalitetspop, utan musiken är lite trist på en del ställen. Men är lysande stundtals när bandet spelar banjo, dragspel och instrument som låter multikulturell på flera sätt. Det är första gången jag lyssnar på det band många kritiker inom indiefacket brukar berömma. Jag får lite tankar om det tidiga REM i början av sin karriär. The Decemberists texter är både roliga och socialrealistiska på många sätt men musikens kärna av vad som är bra i sin konceptuella helhet är förlorad då bara en del spår är riktigt bra. Man kan säkert teoretisera över hur låttexter skall skrivas eller låta. Här är texterna bättre än musikens tonsättning. Men visst är dom där zigenarinslagen våldsamt skickliga och gulliga att lyssna på. Men skivan faller i mina ögon då jag inte får en hisnande känsla över materialet. Jag har tråkigt när jag lyssnar på skivan och då är det något fel någonstans.
Mattias Andersson — Porr: en bästsäljande historia
New Orleans — kulturstaden i fara
Solidaritets kamp mot polska kommunistpartiet för 25 år sedan
Audrey Niffenegger — Tidsresenärens hustru & Michael Crichton — Passagen
Carl Frode Tiller — Slänt & Herbjorg Wassmo — Flykten från Frank
John Ajvide Lindqvist — Hanteringen av odöda & Jerker Virdborg — Försvinnarna
Louis de Bernières — Fåglar utan vingar
Torgny Lindgren — Dorés bibel & Steve Sem-Sandberg — Härifrån till allmänningen
Seymour M. Hersh — På given order — Från 11 september till Abu Ghraib
A Treasury of Northern Soul — 60 Golden Nuggets of Soul
Cream — en supergrupp bortom det mesta
Dr. Indie drömmer om några favoritdiscolåtar
John Hiatt — Master of Disaster
Paul McCartney — Chaos and Creation in the Backyard
Peter Lemarc — Sjutton sånger — Lemarc sjunger Lemarc
Saint Etienne — Tales from Turnpike House
The Legendary Sun Records Story
Super Furry Animals — Love Kraft
The Decemberists Present Picaresque