Intervju

Berny Pålsson

Berny Pålsson, 22, är författaren bakom Vingklippt Ängel, en bok som utkom 2004 och som sedan dess blivit något av en kult klassiker, en självbiografi om mental sjukdom, droger och självdestruktivitet som talat till en hel generation av vilsna tonårsflickor. En riktig sidovändare som lyckas uppröra, skaka om, väcka tanke och mest av allt ge hopp åt många i samma situation.

”I min självbiografi viker jag ut mig känslomässigt. Jag berättar om hur det är att leva med sjukdomen schizofreni och om hur jag i mina desperata försök att kontrollera sjukdomen började missbruka rakblad, droger och sex.

Jag började höra röster när jag var elva år och efter det gjorde jag allt för att fly ifrån demonerna. Så vid elva började jag missbruka droger och när jag var tolv gjorde jag mitt första självmordsförsök. Det var också då jag började skära mig själv.

När jag var sjutton fick jag tvångsvård och slussades fram och tillbaka mellan olika behandlingshem och psykavdelningar i två år. Två år som präglades av tvångsmedicinering, vanföreställningar, rakblad som jag alltid lyckades smuggla in och bältessäng.

Jag ansågs vara en så svår och jobbig patient så läkarna överdrev medicineringen tills jag var helt söndermedicinerad.

I Vingklippt ängel berättar jag om min barndom, mina självmordsförsök, mina psykoser. Jag viker ut den vardag av hörsel, lukt och känselhallucinationer som var min. Jag viker ut min dygnet-runt-ångest och jag berättar om dödsjakten som var mitt liv under väldigt många år.

Men jag berättar även om hur vänskap kan rädda, om vänner som är mer än vänner, som är min familj av änglar. Änglarna som ger mig modet och styrkan att fortsätta kämpa. Jag berättar om att man KAN bli bättre, att det finns ett liv bortom mörkret även fast det är svårt att tro det.

Min förhoppning med boken var att den skulle öka förståelsen för psykiskt sjuka, jag ville skildra en psykos exakt så som jag upplever den eftersom ingen som inte haft en psykos kan förstå helt hur skrämmande det är.

Jag ville också nå ut till andra psykiskt sjuka, ge dom hopp och ta bort deras känsla av ensamhet, få dom att förstå att vi är många som mår såhär dåligt men ingen är ett hopplöst fall, alla kan bli bättre. Det finns ett liv utan droger och rakblad, det finns en helt annan sort trygghet och den är så mycket vackrare än blodet någonsin varit.”

Fråga

Vad ledde till att du kom du på ideèn att skriva din bok Vingklippt Ängel?

Svar

Det är naturligt för mig att andas genom orden, att uttrycka mig med hjälp av skrivandet. Jag har alltid skrivit ner min ångest och mina tankar, ända sen jag lärde mig att skriva. Så det kom som en naturlig, spontan reaktion på min sjukdom att skriva ner mitt liv för att se sammanhangen tydligare. Jag skrev för att förstå mig själv och omvärlden bättre, jag skrev för att hålla demonerna borta och det fungerade. Skrivandet är terapi för mig och det var den enda terapiform jag klarade av då. Att skriva är min största besatthet.

Och när det hade blivit en hel bok valde jag att ge ut den för att jag tänkte att den kunde öka förståelsen för psykiskt sjuka, ge folk en inblick i psykosernas och självdestruktivitetens värld, och för att få andra med liknande problem att förstå att dom inte är ensamma och jag ville att dom skulle förstå att det finns hopp, att det finns ett liv bortom mörkret. Det var min mening med boken.

Fråga

Du lämnar ut dig själv väldigt i din bok, ett sorts känslomässigt utvik. Tvekade du någonsin på att låta allt det där tryckas?

Svar

Nej jag tvekade aldrig och jag har aldrig ångrat det. Jag fick välja mellan att sluta skämmas för min psykiska sjukdom eller gå under, och jag valde att sluta skämmas. Min schizofreni är något som jag har drabbats av och inte något som jag har valt, det är en sjukdom som vilken som helst och betyder inte att jag är en sämre människa, vilket jag trodde under många år.

Och för att kunna beskriva min sjukdom på ett tydligt sätt måste jag ha med detaljerna, berätta hela mitt liv för att läsarna ska förstå hur och varför och när jag blev sjuk.

Fråga

Många, framförallt unga tjejer, som har läst din bok säger att den påverkat dom något oerhört, inspirerat dom att bli starkare och fått dom att känna sig mindre ensamma i allt dom går igenom. Hur känns det att påverka andra till en sån grad?

Svar

Det gör mig otroligt glad att min bok har hjälpt andra och det ger mitt skrivande en mening, det sporrar mig till att fortsätta skriva.

Det tar på krafterna att skriva, speciellt att skriva om mitt egna liv och det tar på krafterna att folk känner igen mig men vetskapen om att mina ord når fram och hjälper många är en stark drivkraft.

Fråga

Jag känner många använder sig av självdestruktivitet (som att skära sig, sätta sig själv i situationer som kan skada en på ett eller annat sätt, etc) för att lätta på saker som trycker. När var första gången du gjorde detta, och tror du att du alltid kommer göra det? Vill du sluta med det? Vad har det för betydelse i ditt liv, just nu?

Svar

Jag har varit självdestruktiv så länge jag kan minnas. Redan på lågstadiet satt jag och piskade mig själv med långsmala trädgrenar, och när jag var tolv år började jag att skära mig själv. Det var också som tolvåring som jag började använda sex som en form av självmisshandel, och började bränna mig själv med cigaretter. Jag hittade alltid olika metoder att skada mig själv.

Numera skär jag mig väldigt sällan men jag använder sex som ett tvångsmässigt vapen mot mig själv.

I min journal står det att jag är kroniskt självdestruktiv, men jag tror inte att någon är kroniker så jag tänker fortsätta kämpa för att bli fri från självdestruktiviteten. Det kan kännas hopplöst men jag måste våga hoppas för att klara av att överleva.

Fråga

Du skriver att du har lika stor rätt att bära kortärmat som alla andra, ”trots” dina ärr på armarna. Brukar du bli uttittad, eller till och med konfronterad, av människor när du befinner dig allmänt? Hur får det dig att kännas, och hur tar du itu med det?

Svar

Jag har vant mig vid att folk stirrar, skrattar åt och kommenterar mina ärr så mycket att jag inte längre märker det. Jag stänger av det, och det är en otrolig befrielse. Men förut fick det mig att känna mig som ett slags missfoster, som ett cirkusdjur. Det är viktigt för mig att kunna bära kortärmat och jag tror det är viktigt för alla att inte dölja sina ärr. Man måste hitta en självkänsla trots ärren, trots sin sjukdom.

Fråga

Vad har droger spelat för roll i ditt liv?

Svar

Jag har använt droger som ett sätt att fly från min sjukdom sedan jag var elva år. Då började jag ta benzo och röka på, jag började med amfetamin när jag var tolv och provade alla droger som kom i min väg. När jag var sexton tog jag två drogöverdoser inom loppet av ett halvår, och med åren blev missbruket bara värre och värre utan att jag fick någon hjälp med att sluta. Tills jag sökte hjälp själv för ett halvår sedan och nu ska jag snart påbörja en tolvstegsbehandling, men som vanligt tar det tid för hjälpen att komma igång, vilket irriterar mig otroligt mycket. På ett halvår hinner man tappa både vilja och motivation, och det är så onödigt att vården inte fångar upp en när man kommit till insikt och verkligen försöker bli friskare.

Fråga

Hur ser du på ätstörningar? Är det något du själv lidit av?

Svar

Jag ser ätstörningar som ett sätt att ta kontroll över sitt inre kaos men som i slutändan bara leder till ett ännu större kaos, men jag skulle inte säga att jag själv lider av det. Jag har aldrig bantat eller försökt gå ner i vikt, men i perioder förbjuder rösterna jag hör mig att äta och uppmanar mig att kräkas upp maten.

Fråga

Hur många änglar har du i ditt liv? Du skriver att du känner igen dom när du ser dom, hur?

Svar

Jag har haft tur och har väldigt många änglar i mitt liv. Jag har en änglafamilj och en babydollfamilj, och mina familjer kommer alltid att vara viktigast för mig. Det är personer som alltid kommer bo i mitt hjärta vad som än händer.

Annars har jag märkt att många psykiskt sjuka är väldigt ensamma men det är inte jag.

Det är en automatisk känsla jag får. Deras ögon, deras skratt, deras förmåga att leva fullt ut och att uppleva det yttersta mörka men även det yttersta ljusa. Deras förmåga att tänka själva och ifrågasätta.

Fråga

Vad tycker du om för böcker, filmer och musik?

Svar

Jag tycker om självbiografier, ju rakare desto bättre. En favoritbok är Ingen dans på rosor av Hannah Green och Anais Nins dagböcker.

Min absoluta favoritfilm är Natural born killers och David Lynchs filmer.

Musikmedicin jag tycker om: VNV Nation, Nine Inch Nails, Covenant, Hole, Starlet Suicide och The Cure.

Fråga

Du skriver på en ny bok. Vad kan vi vänta oss?

Svar

Jag skriver på uppföljaren till Vingklippt ängel. Den börjar där vingklippt slutar och fortsätter fram till nuläget ungefär. Den tar upp hur svårt det är att vara hospitaliserad och sen plötsligt komma tillbaka till samhället, och om vilken lång kamp det är att bli frisk även om man har insett att man är sjuk och anstränger sig för att bryta sjukdomens mönster. Den handlar om dödslängtan och livslust som existerar sida vid sida och om min kamp mot drogmissbruket.

Sedan har jag även en idé till en fiktiv roman, som jag har börjat att skriva på och som jag kommer skriva klart så fort jag har skrivit klart uppföljaren.

Fråga

Vet att du gillar Courtney Love väldigt mycket, så dina tankar om Courtney’s nya platta och om henne i allmänhet?

Svar

Courtney gör musik som är rakbladsvass, och hon vågar leva utan hämningar. Hon står för allt hon gör och säger och hennes nya skiva är bland det bästa hon gjort. Bara den ironiska titeln Americas Sweetheart är underbart provocerande. Min favoritlåt på skivan är Hold on to me.