Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Rammstein — Rosenrot B.B.B.

Högoktanig härdsmälta

Label: Universal

Extra: Finns som Limited Edition med extra DVD

Rammstein — Rosenrot.Dr. Da Capos favorit lederhosen-knödel-und-bierstube-rockgruppe är tillbaka med en ny skiva. Rammsteins nya har kommit till på rekordtiden 2 år. En ”normal” Rammstein-platta tar cirka fyra år att färdigställa. Det är den sjätte i ordningen och är lite av en vägskälsplatta, borta är definitivt den gamla stilen som vilade på industri-grund och istället har man alltmer koncentrerat sig på en ren metal-musik. Trots detta finns de typiska Rammstein-inslagen med som till exempel Dracula-sång, Wagneropera-inspirerade avsnitt, härdsmälte-hookar och en brinnande vilja med låg flampunkt. Nytt för dagen är också lite överraskande referenser i musiken från spansk musik, vilket ger lite annorlunda karaktär. En extra liten nörd-detalj är att skivan är inspelad i Stockholm och producerad av en Svensk herre vid namn Jacob Hellner, en inte alltför obekant person för alla nagelbitare av Rammstein-plattor då han bara varit involverad i varenda platta de hittills släppt.

Hur klarar då Rammstein av stilbytet? Jo tack ganska bra faktiskt men besvikelsen finns ändå där hos Dr. Da Capo, därför ”bara” en trea i betyg. Om vi börjar med det trevliga så är den här plattan i sina stycken blytung. Den som inte kan headbanga till låtar som Benzin, Mann Gegen Mann, Rosenrot, Spring eller Wo Bist Du har antagligen fått huvudet fastnitat i väggen. De två sista låtarna fullständigt doftar dödsläckert av Wagner-inspirerad opera med ödesmättad musik, blytung grundton och mycket teatraliska uttryck i framför allt sången. Mina mungipor tävlar inbördes dels om vilken som kan dregla snabbast och mest och dels om vilken som kan komma närmast respektive öra. Detta är fantastiskt, i Spring, Wo Bist Du och Zerstören överglänser gruppen sig själva. Till Lindemann på sång sjunger från hälsenan och hela bandet känns bara helt ”hemma” i Wo Bist Du. I alla låtarna som nämnts ligger gitarrerna som en blytung bombmatta och maler ner allt motstånd, här kan man börja tala om power-ackord och det märks att man behärskar den här delen av den delvis nya stilen. Så här långt ligger med andra ord skivan i toppklass, låtarna är förträffliga arren är igenkännbara men överraskande bra i vissa låtar och bandet stortrivs. Den vita flaggan känns helt naturlig när jag ger upp och ger mig inför denna övermäktiga anstormning. Wo Bist Du känns som musikens motsvarighet till Bram Stoker och Dracula-sång av tredje graden sänder rysningar långt ner i fotabjället. Lyssna också gärna på övergången mellan de två gitarrernas olika teman i Spring, när man går från snällstämningsskapargitarrplock till mörda på stärkaren. Spelar du det här på högsta volym, vad annars, lovar jag att grannarna ringer polisen eller störningsjouren. Däremot finns så här långt inga texter som föranleder samma grannar att ringa hem och skola-föreningen. På förra skivan fanns ju texter om massmördare som åt upp vissa manliga organ som bratwurst ungefär. Lite besviken är jag allt men man kan inte få allt.

Men sen börjar bedrövelsen. Jag menar Sharleen Spiteri, bara orden är en svordom men det är precis så det går att sammanfatta — Sharleen Spiteri. Låten heter Stirb Nicht Vor Mich ( Don´t Die Before I Do) och stinker värre än veckogamla sockor. Hon den där onämnbara med svärordsnamnet återfinns normalt sett i kräkpåsebandet Texas. Med sin svulstigt pretantiösa sång som mest låter som inkokt gröt dödar hon allt i sin väg, det hela blir inte bättre av låten som sådan är en osedvanligt trist kompott av lobotomi-snitt. Sällan har jag nåt så sugar-uselt. Men redan i nästa låt blir jag kompenserad. Zerstören är en som återigen brötar omkring med bombmatte-gitarrer och överös. Min tidigare lobotomikänsla försvinner därmed ut genom fönstret då denna låt tillhör något av högtidsögonblicket på plattan (tillsammans med Wo Bist Du). Shaking Shiksa inledningen med Arabinspirerad sång går inte fel och sedan är det bara bop till you drop med högväxelläge och tryckkammar-behandling. Extra lyckligibrallan-poäng blir det i den här låten då sången ligger blytungt över allt med tryckluftsborr-känsla. Att Zerstören betyder förstöra kan ju bidra. Sedan går tyvärr skivan in i något slags mellanläge. Dessvärre finns i detta parti också en till låt som suger surkart. Ein Lied är en extremt händelselös historia där fan inte mycket sprattlar. Över allt ihop ligger en synt som mest låter som en insamplad fjärt — fy för in i hundan. Hilf Mir och Te Querro Puta (som är spanskinspirerad) är väl hyfsat bra låtar men mer blir det inte.

För stora växlingar mellan totalt sug, mitt emellan låtar som jag inte bryr mig särskilt mycket om och bland det bästa dom gjort ger en väldigt varierad kompott. Kvalitén är både upp och ner så mer än ett mellanbetyg kan jag inte ge. Jag kommer att komma ihåg de bra låtarna för att inte hänga upp mig för mycket på framför allt två nära nog onämnbara skitlåtar.

Dr. Da Capo

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2005

Stefan Hammarén

Im memoriam Great Man II

Lenn Christerson — Elden är tusentals år

Thommy Sjöberg

Ett öga rött

Fredrik Runebert

Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet

Astrid Boman

Det är banne mig dags att vi återerövrar Sverige!

Kejsaren har inga kläder

Konspirationsteori

Kriget mot terrorismen är en bluff

Rättsröta

Bo Hellgren

Öppet brev till Sveriges Radios styrelse — Klarspråk tillbaka — i yttrandefrihetens namn!

Sverige hotas av militär ockupation!

Artiklar

Antisemitism i Sverige

EU — den svenska hopplösa trons sammanslutning

Kampen om demokratin

Liberaler = nyliberaler — är dom bekymrade?

Så var det det här med Pastor Åke Green

Essäer

David Toop — Haunted Weather & Mark Prendergast — The Ambient Century

Herman Hesse (1877–1962) intar den litterära scenen igen

Blaskan-hjältar

Blaskan-hjältar som vi beundrar och älskar

Tidskrifter

Opus — ett klassiskt magasin för musikintresserade

Re:Public Service #2

The Word

Böcker

Erik Wijk — Allting har hänt

Jared Diamond — Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall

Jeremy Black — Bilder av världen: Kartornas historia

Korta bokrecensioner XVI

Stefan Wermelin & Staffan Schöier — Svenska ord & Co: Hasse & Tage — Saga & sanning

Tomas von Vegsack — Stockholm 1851 (Staden, människorna och den konservativa revolten)

Krautrock

Krautrock — en inledning


Amon Düül & Amon Düül 2 — Historien om ett av de första krautrock-banden

Ashra, Tangerine Dream & Klaus Schulze

Can — Krautrockens klassiker och själens ingenjörer

Kebnekajse — bandet som elektrifierade den svenska folkmusiken

Kraftwerk

Kraftwerk — den elektroniska musikens mästare

Kraftwerk — Krautrockens legendarer

Kraftwerk — Autobahn

Neu! — Krautrockens mytologiska ängel

Träd, Gräs och Stenar — den svenska progressiva krautrockens främsta band

Van der Graaf Generator

Älgarnas Trädgård

I utkanten av Krautrock

Musik

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Indie)

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Rock)

Audio Bully — Generation

Audioslave — Out of Exile

Babyshambles — Down in Albion

Broadcast — Tender Buttons

Broken Social Scene — Broken Social Scene

Chicks on Speed — 99 Cents

Clawfinger — Hate Yourself with Style

Dr. Indie plockar fram några bortglömda blueslåtar

Eva Dahlgren — Snö

Juana Molina — Tres Cosas

Korta musikrecensioner XII

Madonna — Confessions on a Dance Floor

Madonna — Hung Up

My Morning Jacket — Z

Paganus — Memento Mori

Per Gessle — C’mon/Jo-Anna Says

Rammstein — Rosenrot (Dr. Rock)

Rammstein — Rosenrot (Dr. Da Capo)

Reverend Horton Heat — Revival

Subsonic Mind — Under Your Skin

Sven Zetterberg — vår tids främste bluesartist

Filmer