Krautrock del II

Hans Edler — elektronikpopens särling och musikarrangör

Nyutgåva av skivan Elektron Kukéso Extended Version från 1971 utgåva 2004

Vi på Blaskans redaktion fick stora ögon och satte oss ned för att förstå vad det var för elektroniska ljud som kom ut ur cd-spelaren. Men dom inspelningar Hans Edler släppte ut 1971 har idag blivit undergroundklassiker. Det var en primitiv ljudbild men ändå så udda och ovanligt hackigt. Det är elektroakustiskt musik som ligger i närheten av Lars Gunnar Bodin och vad konkretisterna på 60-talet med Fylkingen i spetsen sysslade med. En fortsättning på dom idéer som Åke Hodell eller Öyvind Fahlström gjorde med ljuddikter fastän med enbart ljudåtergivningar med brus och kantiga kompositioner. Fast Hans Edler ville göra pop med elektroniska instrument i EMS-studion. När man slår på nätet eller hör äldre arbetskamrater eller folk jag känner (Hejsan Nisse med Spotnicks) så är det rockarrangören av återförening av gamla rockband som gäller. Men för på Blaskan är det den märkliga elektroniska syntetiska ljud där man i långsamma sångförsök eller som Mr. Snaggus menade att det samiska låg till stor grund för hans musik. För någonstans känns musiken shamanisk mässande eller gotisk som Mikael Strömberg tyckte i Aftonbladet med mässande röst. Jodå det är som att blanda folkton med nordiskt vemod och den shamaniska framkallan hans musik har. Det är begåvad och bra väldigt underligt intressant samtidigt, vi satte oss ned och försökte förstå vad Hans Edler ville med sin musik. Det är ett äventyr men om det är bra är svårt att veta då musiken inte liknar något annat vi hört på länge.