Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
När jag och Mir Snaggus gick omkring på Andy Warholutställning senast i Stockholm så upplevde Mr. Snaggus att Andy Warhols konst var ett stor garv åt dom pretentiösa uttänkarna som filosoferar kring Warhols konst. Men som Peter Glas säger så går det inte att fundera på om Warhol ändå ville frambringa kommersialismen och konsumtionskulturen. Men det är inte säkert. Andy Warhol avskydde politik och älskade kändiskulturen. Men nu är myterna som florerar bättre och han spred själv sina åsikter omkring sig så att det finns en hel kult. Nu är också Andy Warhol en av världens mest berömda personer på vår jordklot och alla brukar ha en åsikt. Men det kanske är som han själv påstår.
Om ni vill veta allt som finns att veta om Andy Warhol behöver ni bara betrakta mina tavlor och mina filmer och mig själv helt ytligt. Det är jag. Det finns inget under ytan.
Det är kanske detta som är en av många ingångar till Warhols konstestetik, en tom yta med ett ytligt innehåll men bara en av nycklarna.. Men nåväl när Warhol började bli rik och framgångsrik konstnär så hade han först The Factory för att sedan köpa ett tvåvåningshus. Där samlade på tusentals objekt, skaffade sig en bandspelare vilket han spelade in tusentals timmar med meningslösa samtal och händelser. Det var så Warhol fungerade som människa och konstnär gjorde dom udda saker till personlig konst. Han fick en filmkamera där hans spelade in sin vän John Giorno som sover, Slep blev den titeln. Hans Empire med en flera timmars tagning av Empire State Building var en långsam film. Sedan föddes experimentfilmerna: Flesh, Trash och Chelsea Girl där flera skådespelerskor gick under i droger, sprit och sex. Hans konst och liv skall egentligen ses som en helhet. När han blev berömd så skaffade Warhol flera medarbetare som massproducerade konst som han bra till slut signerade med sitt namn. Sträng religiös med stark tilltro på mamma och bönen var också en del av hans personlighet. Dekadansen och berömmelse gick hand i hand med den konst som han skapade. Precis som när han engagerade medarbetare till sin konst så lät han ett team samarbeta och skapa dom texter som Andy skrev ned. Roz Cole som är inblandade i den svenska utgåvan, föreslog att Andy på 70-talet skulle skriva ned sina filosofiska texter. Hans vänner hjälpte till och vi fick texter dessa texter väl redigerade. En bok som inte ger så mycket i ren läsning utan är mera som ett färdmedel i ännu en bild av den ytlige Andy Warhol.
Men ändå ökar den min kärlek till hans konst och min fascination kring Andy Warhol sitter kvar ordentligt.
Kjell-Olof Feldt — Min väg till politiken & Tage Erlander — Dagböcker
Svante Nordin — 1900-talet en biografi: Människor, makter och idéer under ett århundrade
Bob Woodward & Carl Bernstein — Den hemlige mannen: Berättelsen om Watergates Deep Throat
Antonio Tabuchi — Tristano dör
Calixthe Beyala — Ännu talar träden
Caryl Phillips — En fjärran kust
Andy Warhol — Andy Warhols filosofi (från A till B och tillbaka igen)
Arctic Monkeys — Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not
Ashton Allen — Dewdrops & Bill — Birthday Suit
Boards of Canada — The Campfire Headphase
I’m From Barcelona — Don’t Give Up On Your Dreams, Buddy!
Joddla med Siv — Skånes partykungar numero 1
Shooter Jennings — Put the O Back in Country & Tom Russell — Hotwalker
Stereo Total — Discothéque & Donna Summer — The Universal Masters Collection