Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
The Faint, Hot Hot Heat eller The Bravery är namnen som omnämns i samband med Action Actions andra nya skiva som är dansant men även experimentell symfonisk i Genesis anda på låten The Blanket Truth till exempel. Action Action är moderna och väldigt frestande att påpeka att framtiden för indierocken ligger i denna typ av innovativa fantasifulla rockband. Jag föredrar Action Action framför Arctic Monkeys som inte alls kändes roliga. Så plocka fram Action Action istället och då blir allt så mycket roligare.
En duo som avskydde varandra i skolan men som ändå förenades i musiken.
Så tillsammans så kan Anar Baldanov spegla sina idéer medan deras tredje nya medlem dataprogrammeraren Sam Leiber utför projektet då deras debutplatta med korta små elektroniska upplägg kontrakteras mot sången spelas upp. En snygg liten enkel indieplatta som borde kunna nå fram utöver den smala indieskaran. För det förtjänar dom verkligen.
HIM är inte finska gothmetalbandet utan snarare en rörelse kring experimentmusikanten Doug Scharin som rört sig i olika projekt läser jag på nätet när jag för första gången hör talas om bandet i fråga i skrivande stund. Deras musik är lättsam i tonen men arrangemangen är däremot verkligen speciella. Skivan går i ett tempo som gör det till en speciell lyssningstillfälle.
Wussy är ett band som jag inte hade hört talas om förrän Dr. Rock släntrade över med skivan. Den kom ut i december 2005. Det är spännande indie som ligger väldigt långt borta från mainstream. Det visar sig vara Chuck Cleaver från utmärkta Dr. Indiefavoriterna Ass Ponys medlem som bland annat har detta som hobbyband. Wussy är tillräcklig kraftfulla för att leva för egen hand. Särpräglad musik.
En grupp som jag inte vet något om för att jag lyssnade på den via mp3-filer som jag fick ganska nyligen då en vän ville att redaktionen skulle på musik han ville att vi skulle upptäcka. Hittade ingen info om gruppen på nätet, utan hamnade alltid hos filmsajter och skräckfilmen Saw som går på bio just nu. Men det är bra enkel musik utan speciella konstigheter, mainstreamindie kanske skulle vara ordet.
Fascinerande blip blopmusik som har Moby som ledstjärna men är ändå mera snygg pop i The Postal Services stil. Det finns harmoniska vokala insatser som också bygger upp lite tidig The Cures känsliga världsbilder. Det är en så fin platta, finurlig och elegant skiva som tillhör vinterns främsta utsläpp. Där varje låt glittrar lite extra. Magisk skulle det kunna vara. Men det är en skiva som känns vital och spännande, så det räcker länge nog.
Popen flödar som en simpel flod och musiken gnistrar till och ännu ett band som Dr. rock kom över som jag aldrig hört talas om. Dom sober musik som skulle kunna vara traditionell indierock. För den ligger och lurar för att plötsligt rusa fram och dina sinnen bombarderas av giftiga gitarrer och sångröster vilket glider ihop till slut. En bra skiva att lyssna på i freestyle eller hemma på stereon.
Två bröder som heter Andy och Matt Thompson som har turnerad med Bill Wymans Rythm King, Bad Fingers och varit i studion med Al Cooper och Steve Earle. Deras musik har både dofter av västkustmusik, Al Green och deras favoriter Crowded House. Små ljuva toner med späda röster. Deras skiva är både fin i kanten och har en gitarrbaserad finess. Små poptoner i Beatles andemening. Gör du en upptäckt och uppfatta en duo av två bröder som hittar rätt i sin musik med takt och tonläge som påminner oss om att det går att skapa bra musik.
Just nu finns det så mycket musik som rör sig ute i världen. Jag slog upp gruppen på nätet och fick deras senaste skiva av Dr. Rock. Det är briljant jazzig popgrupp med låtar som glider, kliver fram i tillvaron. En berusande bra musik från ännu ett begåvad indieband utan fallskärmar. Jag gillar att det finns nya skivor som alltid kommer fram ur drivorna. Indievärlden är större än på länge.
Kjell-Olof Feldt — Min väg till politiken & Tage Erlander — Dagböcker
Svante Nordin — 1900-talet en biografi: Människor, makter och idéer under ett århundrade
Bob Woodward & Carl Bernstein — Den hemlige mannen: Berättelsen om Watergates Deep Throat
Antonio Tabuchi — Tristano dör
Calixthe Beyala — Ännu talar träden
Caryl Phillips — En fjärran kust
Andy Warhol — Andy Warhols filosofi (från A till B och tillbaka igen)
Arctic Monkeys — Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not
Ashton Allen — Dewdrops & Bill — Birthday Suit
Boards of Canada — The Campfire Headphase
I’m From Barcelona — Don’t Give Up On Your Dreams, Buddy!
Joddla med Siv — Skånes partykungar numero 1
Korta musikrecensioner XV
Shooter Jennings — Put the O Back in Country & Tom Russell — Hotwalker
Stereo Total — Discothéque & Donna Summer — The Universal Masters Collection