Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Mina första bilder och minnen från televisionen av hjälten Gene Vincent — var en svartvit nostalgisk sändning av när Gene Vincent sjöng: BE-BOP-A-LULA. Han stod där på scen i svarta läderbrallor, tror jag. Läderjacka minns jag mycket väl att det var. Jag har uppfattningen att han hade en enda svart handske på sig som han höll mikrofonstativet med. Ja jag är ganska säker på att det var så han såg ut på tv. Gene Vincent blev senare när jag råkade kolla i familjens gamla svartvita singlar hitta en av Gene Vincents singlar — en av mina första musikhjältar. Det var har jag för mig Bluejean Bop, den mest briljanta av Gene Vincents låtar som jag hittade och spelade flitigt på familjens stereo.Tänk vad han brann för sin musik under 50-talet då han bildade The Blue Caps i mitten av 50-talet. Det var framförallt den stentuffe vilda gitarristen John Meek som bildade en skola i The Blue Caps med sin stil. Som skapade den stil som var eller blev signaturen för bandet. Gene Vincent med en rå enkel sånginsats medan John Meek hamrade på som bara fan. Gene Vincent blev i mångas ögon rockens bad boys vid sidan av Jerry Lee Lewis. Jag älskar båda dessa gentlemän på grund att dom var vilda grabbar som kunde ge oss en rockshow som ingen annan kunde.
The Killer slog sönder pianot nästan medan Gene Vincent alltid blev sångaren som förförde med sin farlighet. Gene Vincent blev kungen av Rockabilly. Han råkade tyvärr tidigt ut för en motorcykelolycka som skadade hans ben för resten av livet. Smärtan och den tid då 50-talet tog slut så hade Gene Vincent svårt att finna sig tillrätta då hans karriär och skivkontraktet med Capitol tog slut. Gene Vincent var en stark konkurrent till den tidiga Elvis men tappade sin karriär. Fast det gör ingenting idag då Gene Vincents styrka och musik har en oövervinnlig känsla där kontraster mellan manlig mjukhet finns vid sidan i hans personlighet med den farlighet han utstrålade i parallell till varandra.
Genes sångstil är mjuka övergångar till en lätt kaxig stilkänsla. Han drar ut på orden för att fraseringen skall få en effekt. Det är så det låter i mina öron när jag lyssnar på Gene Vincents musik. Han avled 36 år gammal 1971 efter en tid i svårigheter.
Föddes 1935 samma år som Elvis och Jerry Lee Lewis förövrigt.
John Meek började spela med både Merle Haggards countryband och några inspelningar tillsammans med Elvis och klarade sig relativt bra inom musiken.
Kjell-Olof Feldt — Min väg till politiken & Tage Erlander — Dagböcker
Svante Nordin — 1900-talet en biografi: Människor, makter och idéer under ett århundrade
Bob Woodward & Carl Bernstein — Den hemlige mannen: Berättelsen om Watergates Deep Throat
Antonio Tabuchi — Tristano dör
Calixthe Beyala — Ännu talar träden
Caryl Phillips — En fjärran kust
Andy Warhol — Andy Warhols filosofi (från A till B och tillbaka igen)
Gene Vincent — en tidig rebell och hjälte
Arctic Monkeys — Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not
Ashton Allen — Dewdrops & Bill — Birthday Suit
Boards of Canada — The Campfire Headphase
I’m From Barcelona — Don’t Give Up On Your Dreams, Buddy!
Joddla med Siv — Skånes partykungar numero 1
Shooter Jennings — Put the O Back in Country & Tom Russell — Hotwalker
Stereo Total — Discothéque & Donna Summer — The Universal Masters Collection