Musik

Ryan Adams — 29

Musikskribenter även sådana jag älskar att följa med i deras texter och respekterar, men även dom skribenterna liksom flertalet har haft svårt att följa med i Ryan Adams musik. Nu har många börjat ifrågasätta hans musik och tycker att han vigd sig för en stelbent rock. Många tyckte att Ryan Adams var slut som artist eller bara tråkig. Jag själv har inte tvivlat på min hjälte Ryan Adams förmåga att skapa musik. Men visst hade han gjort skivor med större rocktyngd än vanligt. Men det störde inte mig att han gav ut två rockplattor som var ilskna gitarrattacker och en känslig sätt att förhålla sig till sin gamla roll inom alternativa countryn/indierocken. Skivorna Rock N Roll, Gold,Demolition har en attityd som jag gillade och dom gav oss en bred anblick av amerikansk rock. Fast det var ändå den skiva alla såg att Ryan Adams kunde släppa som han var dömd att alltid jämföras med. Så jag förstår vitsen att plocka fram ett mästerverk som Heartbreaker. Den här skivan som jag upptäckte Ryan Adams med 2000 och byggde grunden till hans ständiga geniala storhet i min liksom i många andra människor. För skivan är en av 2000-talets bästa och kanske en av världens främsta album. Skicklig och fullständig vacker country men även starka passionerade låtar som kom från dom högsta andliga firmamentet. Den skivan ställer kritiker alla andra Ryan Adamsskivor som en totallitet i jämförelse med en guldkantat oövervinnlig platta. Men när hans starka dubbelplatta Cold Roses utkom fick alla Ryan Adamsvänner hicka vilket skapade förväntningar som fick alla att både kritisera Ryan Adams platta och halv berömma hans countryrock. För det var en stor skiva i mitt tycke.

Där kommer nu hans nya platta 2006 in i bilden. Denna skiva är extravagant godis. Inledningslåten plus titelspår är en snygg bluesig rocklåt som arbetar hårt med att slå an på pulsen. Det finns bra ingångar och starka textrader som flyter fram som lava från vulkanen. Stundtals varvar han ned i pianoliknande ballader som sträcks ut i musikens landskap riktigt ordentligt.

Skivan smyger fram på en böljande mjukt sätt men avbryts i smygandet för att låtar en gnistrande countryrocksväng stå och pumpas. Jag skriver här att jag återgen kan skriva att Ryan Adams är det gudabenåde geniet som återigen plockar fram musiken som jag kan njuta av i full mundering. En hjältes återkomst till musiken på riktigt denna gång.